För oss som härdades och drillades i svensk politisk retorik under 1970-talet framstår artikeln av Sam Carlshamre och Daniel Strand på Aftonbladets kultursida som ett eko från det förflutna. Jag tänker nu inte i första hand på slagorden, trosvissheten och det militanta anslaget. Den hårda vänstern har alltid trott på sin egen propaganda och ser sig därför tvungen att formulera sig som om den levde under ständig belägring. Det verkligt anmärkningsvärda är att demoniseringen av meningsmotståndare också gör comeback i stor stil. Sverigedemokraterna har blivit den ondskans symbol som en gång kapitalismen när sekteristerna trodde på Marx och Lenin.

Det innebär, som förr, att försök att problematisera SD döms ut som en anpassning och indirekt liering med denna ondska. Att nyansera, resonera och reflektera likställs med överlöperi. Med den inställningen är en intellektuell amoklöpning bara att vänta. Följande förtjusande citat anger tonläge och rörelseriktning:

"En djupare förståelse för de skeenden som lett till att Europas parlament fyllts av fascister lär däremot inte komma från den alltmer socialkonservativa svenska högern. En höger som pliktskyldigt talar om antirasism samtidigt som man deporterar utfattiga romer till Europas marginaler, en höger som moraliserar över Sverigedemokraternas väljare samtidigt som man med grumliga utspel om slöjförbud profiterar på islamofobiska strömningar. En höger vars publicister beklagar rasismen samtidigt som de tacklar valresultatet med att efterlysa en ”debatt om invandringens problem”.

Jag förstår bara alltför väl - jag har sett och varit med om det här förut. Även om vi inte utpekas med namn - vilket också är betecknande - slås fast att Axess (och, antar jag, även Neo) är en del av en rörelse som bereder väg för fascism och rasism. Vi har en plan, en dagordning och en uppbackning. För extremvänsterns företrädare kan det inte vara på något annat sätt. Vi tycker inte som dem.

Här kan man läsa en artikel i Fokus där jag intervjuas - om den splittring som påstås kunna noteras bland borgerliga opinionsbildare rörande hur Sverigedemokraterna ska bemötas. Jag skriver "påstås" därför att samma "splittring" uppenbarligen finns inom vänstern, där till exempel Lotta Gröning och Jan Guillou givit uttryck åt att det mest taktiska är att "ta debaten" med SD. Dock har vi ännu inte kunnat notera några avfärdanden från vänsterhåll av Guillou såsom varandes högerextremist och rasist. Varför någon "splittring" inte är noterbar inom vänstern.

När jag ändå är i farten: Som jag var inne på i det föregående inlägget, kan det grundläggande felet med Sveriedemokraterna kokas ner till att det är ett populistiskt extremistparti av samma kaliber som Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ.

Det handlar alltså om ett parti som har sin grund i att man vill appellera till svaga och utsatta människor som är missnöjda med sin situation. Det rör sig i alla tre fallen om partier som har en mycket enkel förklaring till varför dessa människor har hamnat i rollen som svaga och utsatta. I det ena fallet skyller man problemen på kapitalet /överklassen, i det andra fallet skyller man problemen på männen/patriarkatet och i det tredje fallet skyller man på invandrarna/integrationspolitiken.

I samtliga fall tror jag att man måste ta dessa missnöjesyttringar på allvar. Det finns anledning att ta folks missnöje med kapitalistisk rovdrift, med manlig dominans och med misslyckad integrationspolitik på allvar och försöka att lösa de problem som därav uppstått på ett så smidigt sätt som möjligt - och utan att man därmed bortser från de uppenbara fördelar kulturellt och historiskt som kapitalister, män och invandrare har bidragit med.

Konstigare än så är det inte.

Idag kommer Axess nya nummer till prenumeranterna. Temasektionen består av ett antal artiklar där konst och litteratur diskuteras ur ett evolutionsbiologiskt perspektiv, med udden till stor del riktad mot en socialkonstruktivistisk syn på konst - till exempel i denna artikel av un... [Mer]

Monas Sahlins mantra sedan valnatten har varit att det "inte finns några vinnare." Samma sak säger Miljöpartiets språkrör  Peter Eriksson och jag skulle bli förvånad om Lars Ohly avviker från linjen. Om det inte finns några vinnare &... [Mer]

Jag har tidigare i olika sammanhang pekat på det märkliga i att den normerande mittpunkten i den opinionsbildning som bedrivs på svenska kultursidor, generellt sett har tenderat att sammanfalla med socialdemokratins vänsterflank. Det är således inte speciellt f&oum... [Mer]

Jag skriver idag på DN Debatt om SD, mediesituationen samt integrationsfrågan tillsammans med Paulina Neuding. Artikeln finns att läsa här.

Sven Lindqvist har skrivit högstämt och självupptaget i DN - och naturligtvis om sig själv. Han minns. selektivt, sin utsatthet. Hur han utmanade de etablerade medierna genom att skriva kritiskt om reklamen. Hur han stöttes ut ur värmen, hur han trotsigt stod på... [Mer]

I morse var jag med i Kulturnytt på P1 med anledning av valresultatet, som man kan höra mig kommentera här, med avseende på kulturpolitiken.   

Axel Gordh Humlesjö ber mig (i kommentatorsfältet till detta blogginlägg) exemplifiera med något felaktigt påstående som har slunkit igenom den rigorösa faktacheck som han ”gör i direktsändning”. Jag kan då säga att jag till ex... [Mer]

Jimmie Åkesson talade inför en märklig skara åhörare på Sergels torg vid lunchtid idag. Där var några hundra poliser och säkerhetspoliser. Där var ett femtiotal journalister från ett tiotal tv-bolag och ett stort antal tidningar. Och d&au... [Mer]

Lars Ohly har uppenbarligen insett att enda sättet för det rödgröna alternativet att vinna vatet, är att media slutar att fokusera på deras konkreta förslag och på ideologiska skiljelinjer mellan de två blocken. Hur ska man annars först&ari... [Mer]

Sveriges största dagstidningar driver en kampanj för alliansen, mot de rödgröna och särskilt mot Mona Sahlin. Det skriver gruppen Den allierade journalisten på Aftonbladets kultursida och belägger sina påståenden med flera exempel på redak... [Mer]

Det apokalyptiska vanvettets löpeld drar vidare. Då motbesvärjelser lär vara av nöden avslutas detta sabbats-, tillika Eid al Fitr- och Holy Ground-inlägg med en – faktiskt religiös – fredsönskan (tack till den vänliga själ som delat m... [Mer]

Den som vill bilda sig en uppfattning om hur högt i tak det är i svenskt kulturliv bör läsa Jasenko Selimovics av Aftonbladets kulturredaktion refuserade artikel om kulturpolitik, vilken nu istället har publicerats på Newsmill. Uppenbarilgen anser Aftonbladet at... [Mer]

Sveriges bäste politiske kommentator, Göran Eriksson, gör i Svenska Dagbladet en intressant notering om Miljöpartiet. Nämligen att partiet svek sitt löfte från valrörelsen 2002 att inte stödja en minoritetsregering där de själva int... [Mer]

Väl medveten om att jag är sist på bollen, vill jag ändå passa på att tipsa om gårdagens DN Debatt-artikel, där 23 toppnamn inom Socialdemokraterna talade om att de tänker rösta på Socialdemokraterna. I dagens Expressen "avslöja... [Mer]

Jag kan inte påstå att jag som bloggare är obekant med anonyma kommentarer. På Axess-bloggen är vi icke desto mindre uppmärksamma på det problematiska med anonymiteten på nätet. Skälen till att ändå publicera anonyma kommentarer &au... [Mer]

På lördag öppnar en retrospektiv utställning med Roj Friberg i östra flygeln på Edsviks konsthall. Christopher Rådlund ställer samtidigt ut drygt femtio oljemålningar (samt ett tiotal grafiska blad) på samma konsthall, västra flygeln, und... [Mer]

Här kan man lyssna på dagens OBS i P1, där jag diskuterar Paul Bermans senaste bok The Flight of the Intellectuals. (Och här kan man läsa (ungefär) samma text)