Det apokalyptiska vanvettets löpeld drar vidare. Då motbesvärjelser lär vara av nöden avslutas detta sabbats-, tillika Eid al Fitr- och Holy Ground-inlägg med en – faktiskt religiös – fredsönskan (tack till den vänliga själ som delat med sig av den). Men först en hissfärd till ett ekumeniskt undergroundplan:

Här tar en pastor över stafettkorset efter Terry Jones som flög till New York för att försöka prata med Feisal Rauf, imamen som vill bygga ett islamiskt kulturcentrum i närheten av Ground Zero, vilket Christopher Hitchens skrivit om en andra gång i Slate. Barbecuepastor nummer två leder församlingen WBC – We Burn (everybody but) Christ? – och fungerar som nötskalet i vilket hela eländesklabbet samlas. I ett videofilmat brandtal kungör prästfan – ursäkta min kyrksvenska – att han i dag tänker sätta fyr på pedofilens heretiska skrift (koranen) och på den babyloniska skökans ”fag-flag”, det vill säga USA:s. Hans gud hatar påven, homosexuella, de kristna i allmänhet, muslimerna och judarna. Mot bakgrund av skyltar som ”it’s too late to pray” – even for Hitchens’ eternal suffering – berättar herden för barbarstammens ättlingar (muslimerna) att de bara existerar i ett syfte: att tillsammans med Antikrist, tillika Världens Konung (Obama) marschera mot Jerusalem, bränna de avfälligas stad och våldta dess döttrar.

Tack och lov att de som förläst sig på Uppenbarelseboken – religionshistoriens mest infama skrift? – saknar statsapparater, kärnanläggningar och terrorarméer, säger jag, men det säger inte Ahmadinejad.

Halleluja, praise the Lord, säger mannen som gör allt han kan för att påskynda ett nytt jordiskt helvete av den extra heta sorten. I likhet med elfte september-attackerna är planerna på att bränna koraner en ”sionistisk komplott” , slår sanningssägaren fast och tillägger att ”sionisterna och deras supportrar är på väg mot sammanbrottet och sådana desperata handlingar kan inte rädda dem utan kommer att påskynda deras fall och utplåning." Fall OCH utplåning? Tar han inte i lite mer än nödvändigt – med tårta på tårta som i ”slutändan”?

I verkligheten har blotta tanken på koranbränning hittills (lunchtid den 11/9) fått människor att skjuta ihjäl fyra kristna utanför Iraks enda anglikanska kyrka. En person eller flera har dödats under våldsamma demonstrationer på diverse platser.

Som utlovat och som plåster på mänsklighetens svårläkta sår kommer här två milda religiösa mäns önskan om fred och a gute gewunschte johr auf alle men. Jag är osäker på om jag stavat rätt på yiddish, för övrigt ett mjukt litet språk, men det bör i alla fall betyda ”Åt alla människor ett gott nytt år och må era önskningar gå i uppfyllelse!” Amen till det – med undantag för vissa inflammerade önskningar, då.

Nog är det skrämmande när folk hatar så intensivt att de bränner flaggor, böcker och voodoodockor. De kan naturligtvis gå längre. Detta gäller även pastor Terry Jones som planerar att bränna koraner på lördag, den elfte september. Men det är ju inte för att man är rädd för att den skogstokige pastorn ska dra sin pistol som man i stora delar av världen fördömer honom. Inte heller lär skälet vara att man är rädd om muslimer.

General David Petraeus är så rädd att han måste basunera ut pastorns planer så att varenda terrorist garanterat får reda på vad som kommer att ske på en amerikansk bakgård. Men han är inte rädd om böcker i allmänhet. Så sent som för något år sedan brände hans egna män ett antal biblar – i Afghanistan. Några soldater hade tagit med skrifterna för att bedriva reglementsvidrig privatmission. Deras överordnade såg ingen annan råd än att elda upp böckerna – delvis av samma skäl som Petraeus nu å det bestämdaste avråder ifrån bokbål. Generalen är inte heller rädd om dem som hotas av genocidal rasism; senast han blottade sin skräck för fienden talade han om att det för Israel så viktiga amerikanska stödet äventyrar hans truppers säkerhet.

Ban Ki-Moon är rädd; han är ”allvarligt oroad”. Men han är inte lika rädd om alla och inte lika rädd för alla. I så fall skulle han inte ha tid med något annat än fördömanden av den dagliga strömmen av statssanktionerad hets, vilken är något allvarligare än enstaka tokiga prästers tilltag. Här firas till exempel den pakistanska lag som sanktionerar diskriminering av ahmadimuslimer. I pur glädje eldar man amerikanska och brittiska flaggor. I Pakistan bränner folk för övrigt inte bara symboler. Våld mot människor med avvikande religiös tro är vanligt. Staten gör ingenting åt saken. Däremot råder strängt förbud mot vanhelgande av koranen. I det fallet står valet mellan levande människor och deras tryckta produkter. Ban Ki-Moon har mig veterligen inte tagit ställning för människan i det aktuella området. Här  berättas det i Hamas Al Aqsa tv hur Allah förvandlar djävulska judar till apor. Kanalen fungerar ungefär som Der Stürmer med den skillnaden att den förra innehåller mera antisemitiskt material än den senare. Och här säger Mahmoud Ahmadinejad att de omänskliga sionisterna styr USA och att ett av Irans mål är att befria Amerika från dess diktatoriska regim. Ahmadinejad är som bekant mera välbeväpnad än den amerikanske pastorn.

Räddast av alla är kanske Barack Obama. Men han är inte överdrivet rädd om konstitutionen, åtminstone inte att döma av detta utdrag ur en intervju med en journalist från ABC News:

”STEPHANOPOULOS: You're President of the United States. You have to deal with the fallout. And he's a pastor who's got 30 followers in his church. Does it make you feel helpless or angry?

OBAMA: It, well it is frustrating. Now, on the other hand, we are a government of laws. And so, we have to abide by those laws.”

Ja, tyvärr är även han underställd lagen trots att det ju kan kännas lite frustrerande ibland.

Vad händer när det så kallade världssamfundet blundar för teokraters dagliga hetsande och fördömer demokratiers minsta felsteg? Ja, det ser man på dess resolutioner. Vad händer när USA:s president och hans general öppet redovisar sin rädsla för fienden och beskyller en av sina egna medborgare, därtill en otillräknelig och marginaliserad sådan, för fiendens kommande och oproportionerliga aggressioner? Ja, det kanske man kan räkna ut genom att vända bakochfram på den logik enligt vilken befälhavare i en krigssituation brukar överdriva den egna sidans moraliska och militära styrka.

Någon läsare har frågat om Tariq Ramadan avgjort frågan om stening. Efter att snabbt ögnat igenom den här artikeln, publicerad igår tänkte jag att han äntligen sagt ifrån. För säkerhets skull gick jag dock igenom texten igen, ord för ord, som jag lärt mig att man måste göra med Ramadans föreläsningar och skrifter.

Också då såg jag att han givit ett klart besked, ett "vämjeligt" klart besked, för att använda Ramadans eget ord. Jag citerar på franska, stycke för stycke, och tolkar på svenska. De viktiga orden är understrukna. Nästan ingenting är struket, så citaten är inte tagna ur sitt sammanhang:

”Cela fait plus de quinze ans que je demande que l’on cesse l’application des peines dites "islamiques" dans les pays majoritairement musulmans; que ce soit les châtiments corporels, la peine de mort ou la lapidation. J’ai appelé à ouvrir un débat interne sur les textes, les conditions de leur application et les réalités du contexte social qu’il fallait nécessairement prendre en compte. J’ai appelé à un moratoire général permettant un débat de fond dans le monde majoritairement musulman.”

Det är tillämpningen av lagen han kritiserar. Därav citationstecken kring ”islamisk” tillämpning. Lagtexterna och de villkor under vilka de ska tillämpas måste debatteras internt.

”Je m’oppose et je condamne l’application de ces peines dans les sociétés contemporaines que ce soit dans les pétromonarchies, en Iran ou dans les pays plus pauvres du Moyen-Orient, d’Afrique ou d’Asie.”

Ramadan fördömer tillämpningen av kroppsliga bestraffningar i de nuvarande muslimska samhällena, observera: de nuvarande samhällena, så som de ser ut nu. Hans ståndpunkt är mycket lik hans morfar broderskaparens idé om den islamistiska enpartistaten, den rena staten som han ritade efter nazistisk modell. Han upprepar budskapet i en något annan form:

Ces applications contreviennent, au nom même de l’islam, à la justice, à la dignité et aux droits des personnes dans des sociétés où, au demeurant, le système judiciaire n’est pas transparent, pour ne pas dire clairement corrompu, et où les peines sont souvent le fruit d’instrumentalisation de la religion soit à des fins internes, soit pour se démarquer de l’Occident. Je m’oppose donc, et je condamne naturellement, l’application de la lapidation contre Sakineh Mohammadi Ashtiani. Ce ne peut pas être, ce ne doit pas être.

Det är inte säkert att tillämpningen av lagen är islamisk i samhällen där den kan vara är en produkt av att religionen används i andra än rent muslimska syften, skriver Ramadan. Ett ”korrumperat” rättssystem betyder för honom något helt annat än för mig. Det betyder att länderna inte är tillräckligt islamiska för att man ska tolka lagen korrekt.

Därför motsätter han sig steningen av Sakineh. Men eftersom personer som Bernard Henri-Lévy – en man som kämpar för humanism och mot despotism och förtryck var det än dyker upp – skrivit under uppropet för henne kan Ramadan naturligtvis inte göra det. Det skulle ju kunna vara till Israels fördel, skriver han. Hur han får ihop det utan en konspirationsteori om världssionismens mystiska inflytande är mig obegripligt.

Resten av texten handlar mest om ickemuslimers brott mot mänskliga rättigheter. Vissa av de orden är sanna och borde sägas av flera. Men de drunknar i blodet från dem som, enligt denne europeiske politiker (ja, han är politiker i första hand) som så många lyssnar till, ska piskas och stenas om straffet utdöms av en renlärig broder.