Sverige bäst i Europa på kulturpolitik utropar DN - och ingen säger emot! Eller!?

Jag måste säga att jag häpnar när jag läser det här. Jaha. Och om det nu verkligen ÄR så, varför ser jag då fortfarande bara Dagerman och Lagerlöf på franska boklådehyllor, varför är den ende svenske dramatikern som sätts upp fortfarande Strindberg och varför möter jag bara (annan) svensk kultur på en med svenska skattemedel betald institution, Svenska Kulturinstitutet i Paris? Jag överdriver något, men jag lovar, IKEA och Stieg Larsson är fortfarande mer kända som svenska och bra än den svenska kulturen, vilken den nu är.

Hela artikeln andas Scherp på kulturområdet, en svensk kulturbyråkrat, Carl-Johan Kleberg, får basunera ut hur fantastiskt bra den kulturpolitik han själv var med och utformade 1974, har lyckats. Europabäst! Jomän. Vi hukar och tror dig, vi i stugorna. Men när man tittar närmare på siffrorna börjar man ändå undra. Jaha, flest svenskar i Europa kommer i kontakt med eller använder sig av kultur(institutioner). De sjunger i kör, är med i en studiecirkel och går på biblioteket. Men vad sjunger de och vad får de ut av det de studerar eller läser? Och VAD läser de? Det framgår inte.

Att svensk kulturpolitik varit med europeiska mått mätt DYR och att många svenskar kommer i närheten av "kultur", säger ju dessvärre ingenting om kvaliteten på densamma. Och det är här, liksom på skolans område, som den stora stötestenen ligger. Inom kultursektorn, liksom inom skolans område, har en sorts "enhetskultur" framsprungit - som det ser ut nu i alla fall. Det är ingen slump att Historiska muséets Mariautställning inte går på export. Det är heller ingen slump att svensk film ytterst sällan får några priser i Cannes numera. Listan kan göras lång på "kulturyttringar" som säkert kostar dyra skattepengar men som är under all kritik vad gäller kvalitet.

Allt är inte dåligt, precis som på skolans område, men mycket är det. Det är här jobbet ligger. Vilken är egentligen grunden för den svenska kulturen, och till VAD ska offentliga pengar användas för att just kulturen ska bli blomstrande?

Även små nationer kan ha sällsynta perioder av högkultur, se på den isländska sagadiktningen eller den danska guldåldern. Inte var det svensk kulturpolitik enligt 1974 års modell som skapade dem.

För Hans-Åke Scherp och hans anhängare spelar det ingen som helst roll vad som händer; svensk pedagogikforskning har ändå alltid haft rätt! Överallt i övriga Europa debatteras skolan, i många västeuropeiska länder går skolan kräftgång, men ingenstans finns ett lika hårdnackat förnekande av fakta som i Sverige.

Hans Åke Scherp ger sig inte. Han framhärdar med att hänvisa till svenska "forskningsresultat" (Sydsvenskan) för att motivera en betygs- och kravlös skola. Alla undersökningar, såväl nationella som internationella, de senaste fem åren på skolans och undervisningens område visar att svenska elever kan mindre och mindre. Senast i raden är den nationella TIMSS (DN) som under söker kunskaperna i matematik och som visar att på bara tre år så har eleverna backat ett år i kunskapsnivå.

Det märkliga med Scherp och hans anhängare är den notoriska strutspolitiken. Det spelar ingen som helst roll vad som händer, svensk forskning har ändå rätt! Som utlandsboende med barn i fransk skola så blir man minst sagt paff, överallt debatteras skolan, i många västeuropeiska länder går skolan kräftgång, men ingenstans, vad jag vet, finns ett lika hårdnackat förnekande av fakta som i Sverige.

I Frankrike där man också under åttiotalet haft en kraftig våg av "bakvänt lärande" - en tro att eleverna inte ska bibringas kunskapen utan söka upp den själva, har de flesta, även ansvariga politiker, medgett att det här inte var lyckat.

Man försöker nu mer eller mindre framgångsrikt återställa skolan. Gå tillbaka till gamla metoder vad gäller till exempel läsinlärning.

Men över Scherps döda kropp i Sverige, verkar det som.

Den långvariga nedrustningen - inte ekonomiskt men intellektuellt - av den svenska skolan syns nu fullt ut, inte bara i elevernas resultat men också på bloggar där lärare utan minsta tvekan skriver svenska full med fel.

Ett gott exempel på hur det står till finns på den här bloggen, där "Christermagister" bland annat har låtit trycka upp en t-shirt med texten FLUMPEDAGOG. Hans ambition är att "vända trenden", visa hur fin flumpedagogiken är EGENTLIGEN. Inte nog med det, i kommentarstrådarna länkande till (bloggen?) Karlstads universitet hänger förstås den gode Scherp och säger sig vilja köpa en tröja.

För mig ter det sig lika tragiskt som när förortsflickorna började kalla varandra hora. Vilket finns att läsa om i avhandlingen "Kom nu hora, så går vi".