I litteratur- och kulturdebatter finns det numera en sak som man kan vara lika säker på som amen i kyrkan. Det är att efter tre veckor så tar Anders Johansson till orda i Expressen och förklarar att debatten är meningslös och att det är vulgärt och banalt att skriva debattinlägg - försåvitt det nu inte handlar om debattinlägg som handlar om att debatten är meningslös.

Debatten om kulturkonservatismen går vidare med inlägg på olika bloggar, exempelvis här , här och här.

Claes Wahlin skriver i Aftonbladet idag om detta med utgångspunkt i det faktum att Fredrik Strage blivit nominerad till Stora Journalistpriset för att ha valt ut De 100 största rockögonblicken från ett "svåröverskådligt" material på Youtube.

Anders Johansson repriserar i Expressen å sin sida de iakttagelser som han alltid gör när blir debatt, det vill säga orerar och jämrar sig över att det debatteras och över att vissa människor i bestämda ordalag kritiserar vissa förhållanden.

Det verkar extremt behändigt att vara Anders Johansson: att sjunka ner i sin fåtölj och bara njuta över att vi alltid lever i den bästa av världar. Att det pågår nedskärningar inom humaniora på universiteten, att tidningarnas kultursidor urholkas, att poesin och konsten i stort marginaliseras i det offentliga samtalet - är inget som någonsin skulle få Anders Johansson att smutsa ner sina händer genom att skriva ett debattinlägg för att skapa förändring och påverka opinioner. Det man undrar över ifråga om Anders Johansson är strängt taget varför han överhuvudtaget blir publicerad då han gjort till sitt adelsmärke att aldrig hysa en tydligt urskiljbar åsikt - mer än att alltid hävda att de som framför åsikter och tydlig kritik är banala och vulgära.