Debattören Elin Grelsson menar att kvinnor måste kräva att bli tagna på allvar i debatter, men själv har hon på sistone skrivit ett antal artiklar som varit så svamliga att man undrar om det inte snarast är så att läsare borde kräva att debattörer och redaktörer tar sin verksamhet på allvar.
Jag vet inte riktigt vad man kan begära av pressen längre, förmodligen inte mycket, men den här artikeln tycker jag nog tar något av ett pris. Är det verkligen en "debattartikel" som Aftonbladet gör gällande? Skribenten Elin Grelsson förklarar först att en massa andra kvinnor som tydligen yttrat sig i det offentliga samtalet har "fel" mansideal. Grelssons ideal ser istället ut så här:
"Min idealman är sårbar, öppen och närvarande. Jag vill ha kärleksbrev, tårar i slutet av en sorglig film, någon som håller mitt hår när jag kräks och vet vilken sorts glass jag tycker bäst om. Idealmannen är han som har bokhyllan sprängfylld av intressant litteratur, snarare än han som har kroppen sprängfylld med testosteron. Han som ringer när han har sagt att han ska ringa och som utan att reflektera över det tvättar mina smutsiga trosor när det är hans tur och ställer sig och diskar när jag har lagat mat. Han som cyklar av miljöskäl, snarare än skryter om sin nya bil och som har tummen mitt i handen, men i gengäld kan minst tio titlar på Bergmanfilmer. Mitt ideal är mannen som är rädd för att bli misshandlad när han går ensam från krogen, snarare än han som inte drar sig för att hamna i ett slagsmål. Han som odlar basilika, sitter och diskuterar känslor och tankar hela kvällen"
Tänkvärt, eller hur?
Och när samma Grelsson skriver om kvinnors humor på sajten Newsmill låter det så här:
"När den vuxna kvinnan blir infogad i normer som legitimerar mäns skämtande och tramsande i en mycket högre grad än kvinnors. Vi måste istället lära oss att armbåga oss fram i arbetslivet, få dignitet till vår röst i seminarierummet och bli tagna på allvar i debatter. Kvinnor har inte råd med humor på samma sätt som män har."
Meningsbyggnad under all kritik, men framför allt, tror hon verkligen på det här själv? En sak framgår i alla fall med all önskvärd tydlighet: Killar med humor är inte Grelssons grej. Grelsson vill ha tråkigt. Hon vill diskutera tankar och känslor hela kvällen. Blir det för jobbigt tar man en cykeltur. Nästa kväll är det dags igen, känslor och tankar för hela slanten, möjligen påtar man lite med basilikan. Kväll tre nämner man ett par Bergmantitlar men sen är det känslor och tankar igen. Med avbrott för tvätt. Kan man över huvud taget föreställa sig något TRÅKIGARE?
Ja, möjligen. En roman skriven av Grelsson. Kanske tur att hon begränsar sig till debattartiklar.