Vid det här laget vet väl alla att det betraktas som eftersträvansvärt att "blanda högt och lågt". "Finkultur" är förkastligt men att "blanda högt och lågt" är fint. Att vara för detta blandande är dessutom också finare på ett moraliskt plan: Om du inte tycker att det är utmärkt att blanda högt och lågt, så är du en snobb eller en översittare - ofolklig och kanske också omodern. Oavangardistisk. Trångsynt. Du har inte fattat hur det är här.
En intressant sak är att det mycket sällan definieras vad som är högt respektive lågt. Man talar till exempel i svepande ordalag om att en viss författare blandar högt och lågt i sina romaner, men man pekar inte ut vilket som är vilket. Här skulle man kanske också kunna fråga sig vilken romanförfattare som inte blandar högt och lågt. Och vad är det nya eller speciella med att blanda högt och lågt i en roman?
Men högt-och-lågt-dogmens verkliga högborg är nog tidningarnas kultursidor. Här vågar snart ingen säga emot. Här ska blandas. Vaga definitioner av begreppen dyker ibland upp, men det blir alltid lite halkigt när man kommer till det som ska beskrivas som lågt. Om man verkligen definierar vad som är det låga med "lågt", blir det inte så glassigt att blanda det med allt man håller högt. Och hur ska detta låga behandlas på kultursidorna? På ett högt sätt eller ett lågt?
Gäller de här idéerna om blandandet bara kulturen eller vill man på ett liknande sätt blanda högt och lågt inom vetenskapen och vad skulle det i så fall få för följder? Eller inom politiken - man kunde till exempel förorda ett "rättvist blandande" av demokrati och populism.
Jag prövar mig nu fram till några definitioner: lågt är exempelvis tomma floskler, monoton underhållning och populism och högt är det originella och samtidigt meningsbärande, kanske också en strävan mot något bättre. Och skulle jag ställa samman en skönlitterär kanon, så skulle den omfatta sådant inom litteraturen som är högt för mig. Till det höga hör också det som står sig över tid. Jag kan inte se något värde i att blanda till exempel det originella med tomma floskler. Eller för att gå in på ett annat område: dam och hora.
Slagordet "blanda högt och lågt" innehåller en rejäl portion populism, men vem gäller egentligen denna inställsamhet? De låga? De som tycker om det låga? Vad i alla världen menar man med ordet "lågt"? Antingen betyder det här mantrat så gott som ingenting eller så är det en behållare för djupaste cynism.