Alf Svenson skriver idag bra i SvD om kristna som är så måna om att inte bli uppfattade som konservativa bakåtsträvare att de aktivt verkar för att skolornas skolavslutningar hålls i sunkiga gymnastiksalar i stället för i fina gamla kyrkor. Något liknande kan konstateras om de så kallade nya moderaterna som på ett möte nyligen lär ha läxat upp dem som propagerat mot inkvotering av kvinnor i börsbolagsstyrelser.
Bristen på kvinnlig representation i bolagsstyrelserna är, påstås det från moderathåll, inte "en principfråga överlämnad till ägarna" utan i stället ett "samhällsproblem". Det är ju förtroendeingivande att moderaterna nu börjar basera sin verksamhet på den genusvetenskapliga ideologi som enligt förra valet stöddes av några promille av Sveriges befolkning, men - som väl ingen kunnat undgå - av en betydligt större del av Stockholms medieelit, för vilken de riktigt stora problemen i samhället alltid tycks gå att koka ner till frågor om könsneutrala äktenskap och färgen på barnens kläder på dagis.
Lika förtroendeingivande är det att en tidning som Veckans affärer i dessa frågor visar samma hejigt entusiastiska förändringsbenägenhet som Per Schlingman. Med tanke på moderaternas och Veckans affärers förmåga och vilja att avlyssna och basera sina tyckanden och låtanden på medieopinioner, är det väl bara en tidsfråga innan den just nu så allt hetare frågan om förstatliganden av delar av näringslivet kommer upp på dagordningen.