Många har mailat och undrat över vem eller vilka som är mina speciella favoriter bland samtida poeter, romanförfattare men också bland kritiker. Det är en svår fråga då det enligt min mening beror helt på hur man ser på saken. Som expert på ung samtidslitteratur menar jag dock att det finns oerhört mycket i de stora förlagens utgivning som är otroligt spännande, med undantag av deckarna förstås.
Två av mina absoluta favoriter bland kritikerna samtalade hur som helst i radions Nya Vågen häromsistens. En högtidsstund för min del. Så mycket intressantare var det att de diskuterade den här på bloggen så hett omdebatterade romanen Kunzelmann & Kunzelmann av Carl-Johan Vallgren. Till skillnad från en del tondöva debattörer som tenderar att klanka på allt nytt, så handlade det här om den i mitt tycke alltid lika skärpta Ulrika Milles som på ett fint lågmält sätt pratade med Louise Epstein om de för alla insiktsfulla läsare så oerhört uppenbara bristerna på konstnärliga kvaliteter i Carl-Johan Vallgrens roman.
Det är kort sagt inte ofta som ett litteratursamtal når så långt som denna ytterst balanserade dialog, vilken lyckas leda i bevis följande:
1. De kritiker som givit romanen positiv kritik har inte förstått att romanen har ett ärende som inte genomförts och således inte finns.
2. Eftersom Vallgren inte berättar något som vi inte redan vet borde han ha skrivit TVÅ fackböcker i stället för EN roman.
3. En kvinna hade inte klarat av att skriva romanen eftersom en kvinna hade skrivit en fackbok i stället
4. Romanen har ett reaktionärt slut som leder tankarna till den nazistiska ideologin.
Själv tycker jag att samtalet utvecklade sig till en riktig ögonöppnare i det att det satte ord på de olustkänslor som jag själv hade inför romanen och som jag delgett er i tidigare inlägg här på bloggen. Då samtalet betytt mycket för mig, har jag tagit mig friheten att transkribera delar av det, vilka återges nedan (ett annat skäl är förstås att offentliggöra delar av samtalet för de SvD-läsare som fått en gravt missvisande bild genom Göran Skyttes tendensiöst illasinnade krönika i dagens SvD):
Epstein: Alltså han är inte riktigt min kille, om vi säger så. Det är för mycket överlastade metaforer, men jag har läst några av hans böcker och jag ska vara balanserad idag.
Programledaren: Men det är metaforerna som... som...
Epstein: Det är överlastat och sen är det också så att om man börjar fundera på vad metaforerna betyder så blir det inte riktigt det han har tänkt sig.
(---)
Milles: Jag tycker att de som har varit väldigt positiva (---) de framförallt manliga kritikerna som skrattar högt och gör många andra, jättekonstiga saker när de läser den här boken, bortser från att den faktiskt har ett ärende, den är moralitet också och den har en... alltså jag tycker att när den beskriver samtiden och kommer fram till sitt väldigt sockrade slut (---) det är nån gottköpsmoralitet som...man bortser från... att Vallgren har faktiskt, har ett allvarligt ärende som är, tycker jag, ihåligt och inte genomfört. Så där tycker jag att man gör ett nummer... gör en poäng som inte finns...
Epstein: Alltså de som har vart positiva de tycker att det här säger nåt viktigt om samtiden. Ok. Men den säger nånting om samtiden som vi redan vet. (---) Men bara för att den här boken säger nånting som jag redan vet så är det ju inte viktigt. Förstår ni? (---) Han skulle ha skrivit en fackbok. Eller två fackböcker. Han är jätteduktig på förfalskningar. Och då är det vissa då manliga kritiker - de är så imponerade - åh titta så mycket han vet. Ja han vet jättemycket! Men han behöver liksom inte berätta det om och om och om igen. Då skriver man en fackbok. Och dessutom kan man tjäna mycket pengar på att skriva fackböcker.
Programledaren: (---) fackbok om vad?
Epstein: Nu hetsar jag upp mig. En bok om konstförfalskning och om hur det var att vara homosexuell i tredje riket. Det är egentligen två fackböcker här som finns på de här 530 sidorna. Han hade kunnat göra två böcker av den här produkten och tjäna ännu mer pengar.
(---)
Programledaren: Den här mediekritiken som du beskriver Louise, är det det du Ulrika menar, syftar på när du säger Carl-Johan Vallgrens ärende... som skramlar något tomt.
(---)
Milles: Det blir en jättekonstig sensmoral
(---)
Epstein: Det är liksom så här lite konstruerad psykologi..
Programledaren: På vilket sätt?
Epstein: Ja, men att han upprepar sin pappas historia fast på ett undermedvetet plan och det är först när pappan dör och han förstår att alla tavlorna är falska som han skulle kunna fått massa pengar för för att han trodde att de var äkta.. det är först då han tar tag i sitt suspekta jag och försöker bli äkta och hitta den så kallat bra och fin kvinna som kommer så här väldigt plötsligt på slutet och sen då för att ska bli kul att läsa det finns porrfilmer med, det finns ganska mycket sex det finns den jugoslaviska maffian som dom kallas fortfarande för. Alltså många såna där saker bara för att det ska bli action.
Programledaren: Och knark..
Epstein: Och knark, mycket knark och porrsurfande. Sånt som ska kittla lite så där.
Programledaren: Och varför är det med då så mycket?
Epstein: Jamen annars hade det blivit ännu tråkigare. (---) Det är klart att alla människor kan ju läsa lite om sex och snusk och så går tiden. Men man har ett ganska kort liv så man kanske kunde läst nåt annat då.
(---)
Milles: Jag tycker bara att han kommer fram till en ganska reaktionär slutbild. (---) Alltså, det är någonting jättekonstigt.
Programledaren: Är det den reaktionära slutbilden - att fördöma hedonismen?
Milles: En ung man som döper sin dotter i kyrkan och allting är försoning och harmoni (---) Alltså, det är jättereaktionärt. Obegripligt.
(---)
Epstein: Det kanske beror på vem man är som människa. Att om man har noll koll på vem man är. Man kanske lever ungefär som Joakim Kunzelmann, man knarkar, man porrsurfar, man mår dåligt, man har problem med juggemaffian, som han faktiskt skriver, det är liksom lite rasistiskt då, tycker jag faktiskt, alltså då kanske det kan då kanske man får nåt att tänka på men jag tror att de flesta jag tror att han underskattar läsaren lite för de flesta människor de har ändå nån sorts självinsikt att det är nånting som inte är riktigt bra och man behöver inte ha ett sånt där övertydligt exempel på en person där det är riktigt dåligt för att kanske börja tänka över sitt eget liv. (---) Hade en kvinna skrivit den här boken.. Gud vad den hade blivit sågad. Speciellt av Per Svensson.
Programledaren: Men hade en kvinna skrivit boken?
Epstein: Nej, för det gör inte kvinnor på det sättet. De orkar inte hålla på med en massa knappologiska exempel på förfalskning. Då hade kvinnan skrivit en fackbok. Om jag ska generalisera...
Milles: Ja men slutvinjettens dröm om den rena kvinna, som Åsa Linderborg faktiskt citerade..
Epstein: Ja!
Milles: ...väldigt bra! Den här Joakim Kunzelmann den yngre hittar ju sin drömkvinna, hon är ganska anonym.
Epstein: Hon vill inte göra "det" första kvällen, hon vill vänta (skratt).
Milles: Ja, hon är återhållsam på en harmonisk människas vis, rädd om sin kropp och sina känslor. Då är vi ju tillbaka i Tredje Riket.
Epstein: Du är lite taskig där faktiskt. Jag trodde du skulle gilla boken mer än jag. Men jag tyckte det var lite, ja.. han menar väl bara att den här Joakim bara kanske har lärt sig nåt nu, att man kan inte bara, man måste ta det lite coolt så. Men jag håller med dig. Det är helt reaktionärt. Fullkomligt.
Milles: Ja
Programledaren: Tack för att ni kom hit Ulrika Milles och Louise Epstein!