Man kan undra om DN:s ledarskribent Håkan Boström möjligtvis är släkt med salig professor Boström i Uppsala, ni vet han som ställde frågan om kakelugnen fanns inom eller utom kandidatens medvetande. Professor Boströms eventuelle släkting efterfrågar hur som helst i dagens DN en definition av den normalitet som han i ett tidigare inlägg menar att man bör kritisera och ifrågasätta. Om nu Boström menar att det finns anledning att kritisera normaliteten, så kan man tycka att han själv borde veta vad han anser bör kritiseras. Men icke. Boström fortsätter att gå till storms mot vad han påstår är "antiintellektualism" med en arsenal som hämtad ur den reaktionära idealismens fatabur.
I övrigt så noterar jag att Peppe Engberg i dagens PS däremot är hänförd över Axess normalitetsnummer.
Så här lyder för övrigt mitt svar till Boström, som publicerades i dagens DN, och som han alltså replikerade på med att efterlysa en definition av den normalitet som han tidigare hävdat att man bör kritisera (och som för övrigt i numret utförligt definieras av både Ann Heberlein och Susanne Dodillet).
"Varje samhälle behöver normer, men också utrymme för avvikare och samhällskritik", fastslår Håkan Boström i en kritik mot Axess. I senaste numret har vi nämligen ifrågasatt den i medievärlden dominerande åsikten att normalitet är något som bör bekämpas. Men medievärldens normer bör enligt Boström inte kritiseras. Han kräver rättning i ledet, vilket i praktiken innebär så litet utrymme som möjligt "för avvikare och samhällskritik".
Han slår Axess skribenter i huvudet med en gammal Timbrorapport och hävdar reaktionärt att den kritik har något "grumligt" över sig, som riktas mot den rådande kultursynen med dess slentrianmässiga vurm för det lagom avvikande och chict normbrytande. Boström anklagar Axess för antiintellektualism men menar i nästa andetag att den som kritiserar Lars Norén per automatik är att betrakta som "självbelåten kälkborgerlighet, som stänger in sig i det egna villaområdet". Antiintellektuell, någon?