Temat på Aftonbladets kultursidor var igår (lördag 28/2) politiskt våld. Och vad passar väl bättre än att recensera en nyutgiven volym med Röda-Armé-Fraktionens texter, i översättning av Carl-Göran Ekerwald?
Hanna Hallgren skriver om boken och konstaterar att RAF-retoriken är stenhård: alla som inte avvisar kapitalismen är medlöpare, all vänsterreformism avfärdas. Den kapitalistiska staten är en svällande maktapparat som utöver våld mot oskyldiga. På det våldet svarar RAF i självförsvar med sin väpnade kamp. Det var ni som började!
RAF:s våld drabbade direkt eller indirekt åtskilliga som inte satt i ledningen för den västtyska staten. Bland annat bragtes amerikanska soldater stationerade i Västtyskland om livet i ett av attentaten. Och ligans retorik var avhumaniserande på ett närmast fascistiskt vis, där idén om alla människors lika värde offrades för den Goda Saken. Antingen svin eller människa! Så löd parollen.
Hur värderar Hanna Hallgren RAF:s perverterade logik? Med avståndstagande? Nej då, nu snackar vi faktiskt Aftonbladets kultursidor. Helt följdriktigt avslutar Hallgren sin artikel så här:
"2009 är orden allt som återstår av RAF:s (1970-1998) väpnade kamp. Det är obehagligt lätt att ryckas med i deras våldsspråk. Eller lätt, skönt, svårt och motbjudande. Ironiskt nog har ordens performativa kraft med tiden kommit att bli det enda som skulle kunna möjliggöra den revolution som RAF-gerillan hoppades på. Att orden segrar över köttet. Att läsarna läser och sedan är redo. Att ord stimulerar handling. Att ord detonerar våld."
Allt som återstår är ord? Så talar någon som inte vill vidkännas offren för våldet och den diskussion kring den extrema 68-vänsterns skuld som bland andra Ulrike Meinhofs dotter Bettina Röhl har fört.
Men varför förvånas? Hanna Hallgren skriver själv att hon rycks med i våldsspråket, även om det är lite obehagligt. Det är åtminstone en ärligt artikulerad fanatism. Och man förstår varför artikeln slutar med en rad trosvissa att-satser där Hallgren söker frambesvärja läsarnas revolutionära Geist i god gammal RAF-anda.
Jag har en liten önskan. Snälla Hanna Hallgren, nästa gång du skriver om revolutionen - tala om vem som är svin och vem som är människa! Jag är så nyfiken. Vem är värd att behandlas som människa när orden segrar över köttet, när revolutionen äntligen sveper fram?