Sverker Sörlin, går "på en ganska flott krog på Östermalm".
Han skriver i Dagens Nyheter: "Litet för blänkande slipsar, litet för blänkanden Handelsleenden, klackring, aperitifer." Och han reflekterar: "Så här går det ännu till. Samma människor som skrapat av miljonerna, har de inte ens vett att vara modesta. Just då kände jag att socialt hat är möjligt".
Och det får honom att försvara LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin som har "hamnat i luftdraget av denna globala svindel. Han gjorde som de andra. Nu cashar förtrytsamma förbundsordföranden in på hatet. Och kvinnan från arbetarklassen kastas ut, som symbolisk voododocka, 2000-talets offerdjur."
Sörlins tror att kön- och klassfördomar ligger bakom kritiken mot LO-ordföranden. I stället är det hans egna fördomar och blockeringar som får honom att utpeka henne som ett offer, en svag kvinna driven för vindarna. Men det faktum att hon "gjorde som andra" är grundproblemet och anledningen till att så många nu tvivlar på Wanja Lundby-Wedins omdöme.