Jag må vara partisk med tanke på att Håkan Sandell deltar med några dikter i en bok som jag just nu arbetar frenetiskt med. Men icke desto mindre: Det är svårt att inte reagera när Aftonbladet ber sin mest tondöva poesikritiker, Hanna Hallgren recensera Sandells nya diktsamling, Gyllene dagar, vilken har fått strålande recensioner i övrigt, exempelvis av Anders Cullhed i DN men också av Tommy Olofsson i SvD och Göran Sommardahl i P1:s Kulturnytt.
Det talas om den "inkluderande" attityden hos den grupp poeter och kritiker som Hanna Hallgren ingår i. Och antagligen är det som ett tecken på kärleken till poesin som konstform som Hanna Hallgren i sin recension framträder som den intoleranta litteraturkommissarie hon innerst inne antagligen alltid har varit. I recensionen kan man läsa bland annat att poesi MÅSTE gestalta tankar. All annan poesi är enligt Hallgren ren nonsens.
Hallgren påpekar också att man som vit heterosexuell man inte kan inta ett underground- eller outsiderperspektiv på tillvaron.
Jag har bara stött på Hanna Hallgren en gång i mitt liv, och då satt hon och gormade om queerteori på ett kafé på Linköpings universitet, omgiven av medelklassakademiker med foträta skor och Kånkenryggsäckar. Jag kan förvisso missta mig, men jag misstänker att inte en enda person i det sällskapet hade tillbringat en enda minut i den typ av miljöer där Håkan Sandell framlevt stora delar av sitt liv.
I övrigt är Hallgrens recension ett tydligt tecken på att hon har fel vad gäller uppfattningen om poesi och idéer. Med tanke på Hallgrens verksamhet som poet (vid sidan av sin akademiska karriär som genusforskare) så skulle man som läsare vara glad om man slapp se hennes osmälta idéer om poesi och tänkande gestaltade i hennes poesi. Men det är sannolikt en fåfäng förhoppning.
Själv är jag av den åsikten att poeter alltid har gjort bäst i att hålla sig borta från idébyggande (låt vara att det naturligtvis finns undantag). Och sannolikt är det också därför som jag är så skeptisk till den sorts poesi som Hallgren gjort sig till militant förespråkare för: därför att den är springpojke till politik och ideologi. Vilket även det framgår tydligt av recensionen ifråga, vilken bygger på tanken att all litteratur och all konst som inte utgår från den västerländska, akademiska självförståelse som råder vid svenska provinsuniversitet just idag, 2009, bör förpassas till papperskvarnarna.