Grundtanken i Andreas Malms bok Hatet mot muslimer är att en rasistisk syn på muslimer numera inte bara finns i det politiska fältets ytterkanten utan har letat sig in i etablissemanget. Själva navet i Malms bok består därför av en serie påvisanden av att det förhåller sig på just detta sätt. Malms bok skulle framstå som fullkomligt tandlös utan angivande av denna sorts anknytningspunkter där den rasism som finns företrädd inom delar av Sverigedemokraterna påstås leda över in i etablerade medierna. Och för att han ska lyckas lägga det pusslet spelar just Axess en nyckelroll i framställningen.
Då Axess därigenom kommer att i boken framställas som exponent för en etablerad rasism i det svenska samhället i början av 2000-talet känns det angeläget att kasta ljus över några aspekter i Malms framställning.
I detta syfte har jag valt att citera ur två recensioner av boken, skrivna av två personer med betydligt bättre insyn i Axess och Ax:son Johnson-stiftelsen verksamhet än Malm och Torsten Kälvemark i Aftonbladet, av vilka ingen uppenbarligen brytt sig det minsta om att undersöka om det finns något fog för påståendena om att vi i vår verksamhet ägnar oss åt att mer eller mindre medvetet kolportera en rasistisk människosyn med påstådda beröringspunkter med nazismen. Med tanke på att sådana anklagelser är minst sagt allvarliga finns det anledning att fördjupa sig en smula i den argumentation som ligger till grund för Malms och Kälvemarks utsagor.
Per Svensson skriver så här i sin recension i Sydsvenskan:
"Nu måste jag bli en smula personlig. Jag förekommer som "liberal" på ett par ställen i Malms bok. Inget att säga om det. Det är när jag inte förekommer jag blir misstänksam. På ett ställe slår Andreas Malm ner på ett föredrag som den danske journalisten Lars Hedegaard höll på Ax:son Johnson-stiftelsens Engelsbergskonferens i juni 2006. Årets tema var just islam och Hedegaard hävdade i sitt anförande att muslimer inte låter sig integreras i dansk kultur.
Ett sällsynt korkat uttalande. Vad betyder "muslimer"? Vad är "dansk kultur"? Är dessa kategorier en gång för alla givna, oföränderliga, ens meningsfulla? Malm låter nu, på ett för hans polemiska teknik ganska typiskt sätt, sina läsare tro att den borgerliga "eliten" på konferensen svalde Hedegaards dumheter med samma vällust som den klunkade i sig "champagne" i "eftermiddagssolen".
Till skillnad från Andreas Malm var jag där och skrev dagen efter konferensen en krönika i Expressen (18.06.06) som tog sin utgångspunkt i ett avståndstagande från Hedegaards tankefigurer. Veckan därpå följde jag upp krönikan med en större kulturartikel som lyfte fram islamismens och pølsepopulismens gemensamma syn på individen "som å ena sidan fullständigt betydelselös" - religionen, nationen, betyder allt - " och å andra sidan livsfarlig, varje avvikare utgör ett hot mot det som verkligen betyder något, den kollektiva identiteten" ("Mulla-Gulla", Expressen 25.06.06).
Liberalismens ståndpunkt är radikalt annorlunda, hävdade jag. För en liberal kommer individen och hennes rätt att själv välja sitt liv först. Som liberal stöder man därför den dödshotade islamkritikern Ayaan Hirsi Ali av exakt samma skäl som man känner djup antipati mot Dansk Folkeparti. Sådana argument intresserar inte Malm. Han låtsas som om de inte existerar. Varför? "
Och Mats Holm så här i Landskrona Posten:
"Malm skriver exempelvis om ett program i tv-kanalen Axess. Jag råkade vara redaktör för det. Det handlade om journalisterna och Sverigedemokraternas mediala genombrott. Malm skriver att just detta program puttrade vidare i gemytligt samförstånd efter att en av debattörerna, förre chefen på Utrikespolitiska Institutet, Anders Hellner, sagt att Sverigedemokraterna inte var rasistiskt.
Malm utelämnar dock vad som verkligen hände. Att en av debattörerna kraftfullt markerade mot Hellner och att detta tveklöst var programmets definierande ögonblick får inte plats i Malms suggestiva bild av Axess som ännu en pusselbit i det strukturella muslimhatet. Om Andreas Malm varit ärlig hade det varit lätt för honom att att ta reda på hur ledningen på Axess hanterade en av redaktionernas önskemål om att vid ett senare tillfälle i ett av kanalens program visa Lars Vilks rondellhundar.
Ansvarig utgivare sa nej, ville inte medverka i en offentlig hetsjakt på muslimer. Knappast ett uttryck för islamofobi."