Vart tar pengarna vägen? Det är en fråga som många av oss ställt sig under det senaste halvåret. Att anställda belönas med extra bonusar för att de kommer i tid till arbetet och utför sina arbetsuppgifter till belåtenhet, bör sannolikt tolkas som en konsekvens av den människosyn som inympats i våra ungdomar alltsedan 1980-talet, det vill säga att vi alla är "typ världsbäst som vi är". När sedan den "person som är världsbäst" utför ett regelrätt arbete på en arbetsplats måste detta naturligtvis tolkas som en osedvanlig bonus och måste belönas därefter.
Nåväl: en annan aspekt som kan vara av intresse för att studera vart pengar försvinner är det hål som i brist på bättre ord kan benämnas genushålet. Ett sentida exempel på vad man utifrån ett genusperspektiv kan ägna energi åt från statens sida är väntrum på barnavårdscentraler. Känner sig alla välkomna till våra väntrum? Hur "inkluderande" är, frågar man sig, väntrummen egentligen "för homosexuella föräldrar, föräldrar med funktionsnedsättning, och föräldrar som har svårigheter med svenska språket".
För att utreda denna oerhört viktiga fråga har man för det första gjort en "väntrumsundersökning", omfattande 31 väntrum, som har besökts av ett "forskarlag" från Uppsala. Resultaten från denna undersökning pekar på att" pappor inte alls var en lika naturlig del av väntrummen på BVC som mammorna och barnen". På basis av denna studie har man, för det andra, utformat en checklista - betryggande nog "granskad av genusvetare" - vilken utvecklats i syfte "att underlätta för personalen att själva granska sina väntrum".
Den måhända mest intressanta delen av denna checklista rör uppmaningen till personalen att lämna upgifter om vad de bilder som finns på väggarna i väntummet föreställer. Där ska man ange vilket kön det är på de olika personer som förekommer på bilderna, och däri även räkna med omslag på broschyrer (men - och detta verkar speciellt viktigt, eftersom det påpekas två gånger: endast då broschyren ifråga hänger på en anslagstavla). Därpå ska man ange vilken etnicitet personen på bilden har samt om vederbörande har ett synligt handikapp. Inget sägs dock om vederbörandes sexuella läggning, vilket måhända förklaras av att det på barnavårdscentralen förväntas råda en viss prydhet rörande vilken sorts bilder som visas på väggarna. Jag vet inte....
Vad jag vet är dock att det känns något förvånande att det under den nuvarande borgerliga regeringen inte bara initieras försök till politisk styrning av undervisning och forskning vid våra universitet (genom den just nu pågående försöksverksamheten med genuscertifiering) utan att det även diskuteras olika metoder för att politiskt styra sådana fullkomligt triviala saker som vilka bilder som sätts upp på väggarna i väntrum på varenda litet sjukhus i Sverige, liksom vilka tidskrifter och tidningar som bör finnas på samma väntrum.