Guardians kulturbilaga uppmärksammar att Margaret Thatcher blev premiärminister för 30 år sedan, 4 maj 1979, för att vara exakt. Författare, konstnärer, filmare, journalister och andra får svara på frågan: Vilken betydelse för brittisk kultur hade Thatcheråren?

Inte oväntat är omdömena hårda, ibland direkt fientliga. Men mellan raderna märks ett slags motvillig respekt och en insikt om att hon just genom sin kompromisslöshet och krassa marknadsekonomiska samhällssyn gav upphov till frigörelse oberoende. Kulturen fick sköta sig själv, efterom Thatcher struntade i den. Och motreaktionen innebar i vissa stycken en renässans för brittisk film, musik, litteratur och konst.

Den svenska vänsterns hat mot Thatcher, liksom mot Reagan, har nästan alltid varit reonons på nyanser. En fråga som nästan aldrig ställs - och som ingen heller i Guardian ställer - är hur Margaret Thatcher kunde komma till makten och sedan stanna där så länge.

Det viktigaste svaret är Labourpartiets och fackföreningsrörelsen. Det var deras socialism, kollektivism och inkompetens under 1970-talet som ledde till strejker och ekonomisk nedgång och som gjorde thatcherismen möjlig. Labour hade, och det erkänner många av dess tidigare företrädare i dag, aldrig klarat av att få Storbritanninen på fötter. Det är lätt att känna avsmak för Margaret Thatchers omedgörlighet, men den uppstod inte av sig själv utan blev ett nödvändigt alternativ till vänsterns verklighetsfrämmande samhällssyn.