DN Kultur har fått nytt liv. Dag efter dag paraderar krönikörerna förbi med nya hyllningar till Anna Odell, och egentligen är det inte förrän idag, när det var dags för Ulrika Milles att ta till orda i frågan, som jag inser vad det egentligen är som får DN:s skribenter att spritta av vårkänslor och vädra morgonluft. I David Eberhard har man helt enkelt äntligen hittat den fiende som man har gjort sitt bästa för att frammana under flera decennier. David Eberhard är emot konstruktionism, feminism, postmodenism, modernism, socialism, kommunism... och han är... smaka på ordet: överläkare.
Han blir kort sagt i DN Kulturs världsbild företrädare för en gammeldags borgerlighet omgiven av punchverandor och svassande tjänstefolk. Det är en värld där avantgardistiska konstnärer fortfarande slåss mot ett styvnackat etablissemang, en värld där en krönika i DN kan upplevas som "farlig" därför att den tar parti för de konstnärer som i smyg lyckats komma över samhällsomstörtande böcker av Freud och Foucault och genom sina läsefrukter hotar ett etablissemang av överläkare, latinlärare, advokater och direktörer som sammangaddar sig på rotarymöten och i frimurarordnar. Så kan en värld frammanas där det inte ännu existerar ett modernistiskt etablissemang, eller överhuvudtaget ett kulturetablissemang med tydligt definierade modernt vänsterliberala medelklassvärderingar som verkar exkluderande på var och en som inte vuxit upp i ett hem med ljus nordisk design och muminmuggar.
I form av en ny tydligt utdefinierad fiende i form av den arge överläkaren hägrar plötsligt revolutionen i fjärran, och knappast blir det sämre av att företrädarna för världskommunismen äntligen visar musklerna, om än på andra sidan jordklotet.