Uppsala universitet firar verkligen triumfer. Vid sidan av de på bloggen nyligen uppmärksammade incidenterna med en professor som fick en reprimand för att ha könstrakasserat en kvinnlig föreläsare genom att ha bläddrat i ett kollegieblock eller docenten som fick sin bok med kritik av Eva Lundgren makulerad, slår nog förra veckans konferens vid Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet det mesta. Seminariet som pågick under tre dagar ägnades åt frågan om hur olika former av underordning hänger samman med inte bara kön, klass och etnicitet utan även art.
Vid konferensens första dag föreläste Carol J Adams om västvärldens relation till kött och könsroller. Och där kom forskaren enligt ett referat i UNT fram till följande onekligen rätt originella slutsatser – och håll i er nu, för här blixtrar det verkligen till av tvära tankekast och knivskarpa iakttagelser:
”- Se på tiden efter flygattackerna mot World Trade Center den 11 september 2001. Händelsen skapade en ängslan i det amerikanska samhället. Ur denna ängslan framkallades en bild av den triumferande mannen. I både annonser och reklamfilmer blev bilden av en stark, köttätande man allt vanligare. Kvinnan har i stället blivit en symbol för kött, ett ting, säger Carol J Adams.
Som exempel ger hon när en kvinna förknippas med en hamburgare i ett nummer av det amerikanska magasinet Sports Illustrated, något som helt saknar identitet. Ett kycklinglår jämförs i en matannons med en kvinnas lår.”
Om jag har förstått saken rätt så menar forskaren ifråga sig se ett mönster i den amerikanska kulturen: Genom att anlägga ett ”artperspektiv” så blottläggs hur vi som konsumenter blir matade med bilder på mannen som den som äter och kvinnan som det som äts. Att detta i förlängningen kan resultera i ren och skär kannibalism bör kanske inte helt utelslutas?
Hur som helst: seminariet låter onekligen spännande och med tanke på att denna ämnesinriktning just nu ”befinner sig i en stor och dynamisk utveckling” kan man misstänka att vi framöver har att se fram emot inte bara genuscertifikat på universiteten utan även ett slags art-certifiering av olika institutioner och utbildningar, allt i det lovvärda syftet att motverkar undeordning av djur, vilket kan ske genom att man till exempel uppmärksammar olika verk i konst och litteraturhistorien där djur framställs i en negativ dager.
På rak arm kan jag exempelvis erinra mig en scen i Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt där en höna nackas på ett grymt, närmast sadistiskt sätt. Liksom naturligtvis en uppsjö jaktmotiv i konsthistorien. Jag vet inte om man nödvändigtvis behöver makulera alla böcker med okritiska framställningar av ätande och jakt men någon sorts system med varningsflaggor bör åtminstone utarbetas.
För att nu inte tala om ett museum som Nationalmuseet: en enkel sökning på nätet ger vid handen ett stort antal djurstilleben där djuren framställs som just föremål för mänsklig konsumtion, kulinarisk njutning, dominans och rent av våld. Se på skaldjur och fiskar i detta motiv; eller dessa orrtuppar. Nationalmuseum bör nog se över sina samlingar. Om jag själv vore orrtupp på besök skulle jag bli oerhört kränkt och kräver därför att dylika verk av David Klöcker Ehrenstrahl omedelbart rensas ut ur samlingarna!
Till sist bara en uppfordrande fråga till allas vår Lars Nittve: När nu Moderna museet har lagt ut 42 miljoner på att jämna ut könsfördelningen i museets samlingar undrar naturligtvis vän av ordning: hur mycket är man beredd att lägga ut för att se över art-fördelningen? Och: är det inte dags att kasta ut Rauschenbergs gamla get? Varför ska just ett djur behöva avbildas som ett skrattobjekt med ett bilddäck runt magen?
