Att Sverigedemokraterna fick några få procent i EU-valet hindrar inte att de för svenska kultursidesläsare framstår som ett av de just nu största politiska problemen, inte minst med avseende på deras kulturpolitik, och detta trots att denna kulturpolitik ännu inte har presenterats. I DN kunde man härförleden läsa ett försök av Jessica Kempe att icke desto mindre försöka förklara kärnan i SD:s kulturpolitik.
Nyligen var det dags för Aftonbladets kultursida att göra detsamma, låt vara att man försökte anslå en mer humoristisk ton. Nu är uppenbarligen inte komik och humor Aftonbladets starkaste gren, varför resultatet bara blev pinsamt platt. Svensk kultur är enligt Sverigedemokraterna bland annat Evert Taube och Selma Lagerlöf. Jaha, det var ju intressant att veta. ”Oj så korkat det är att uppfatta Taube och Lagerlöf som exponenter för svensk kultur”, har antagligen AB Kultur tänkt sig att läsekretsen ska tänka.
Ty det finns ju givetvis ingenting som är svenskt. Sverige är ju bara en kulturell konstruktion, det har vi ju fått lära oss på universitetet. Frågan är dock vilka konsekvenserna blir av att man väljer att uppfatta det som specifikt sverigedemokratiskt att hysa idén om att det finns något specifikt svenskt. Vad vinner man på att brännmärka en mängd i grunden helt okontroversiella föreställningar som typiska för SD?
Det man inte tycks inse är att Sverigedemokraterna är ett populistiskt parti, och att de i just den egenskapen tar fasta på diverse motstridiga åsikter som hyses av gemene man. Åsikter som förenas inte av att de harmonierar med varandra utan av att de av olika anledningar har haft svårt att få fäste inom det politiska etablissemanget i Sverige.
Ett mer konstruktivt sätt att desarmera Sverigedemokraterna skulle givetvis vara att gå åt ett helt annat, ja närmast motsatt, håll än Kempes och Aftonbladets. Finns det en folklig opinion för klassicistisk arkitektur, offentlig utsmyckning och idén om en specifik svensk kultur, så kanske man borde uppmana de etablerade politiska partierna att svara upp mot sådana åsiktsyttringar. Om inte annat så för att motverka att dessa frågor används för att fiska röster av partier med måhända dolda rasistiska agendor. Att förse dylika åsiktsyttringar med giftskåpsstämpel är snarast kontraproduktivt. Det lämnar fältet fritt för diverse högerpopulister, att värva sympatisörer genom att appellera till åsikter som inte i grunden har något som helst med rasism att göra. Röster som man sedan kan använda för att skapa en maktposition utifrån vilken man kan föra en helt annan politik - med måhända just rasistiska förtecken.
Genom att försöka leda i bevis att en viss sorts estetiska synpunkter inte är rumsrena, och att det är korkat att tro att det finns en svensk kultur som det är värt att slå vakt om, så spelar man paradoxalt nog bara SD i händerna.