Aftonbladets kulturredaktion går från klarhet till klarhet. Först parar man samman Selma Lagerlöf med främlingfientlighet och (se Johans inlägg om kultur för Sverigedemokraterna) och sedan låter man Ung vänsters förre ordförande Ali Esbati hylla president Mahmoud Ahmadinejad.
Esbati skriver beundrande om hur Ahmadinejad fört en "skicklig, populistisk kampanj. Han har den senaste tiden sett till att många fattiga fått varor, kontantstöd och pensionsrättigheter. Och han har iscensatt sig själv som frispråkig korruptionsbekämpare." Esbati ironiserar över demoniseringen av "den folklige pietisten" Ahmadinejad som en "ondskefull, irrationell galning som med diffusa religiösa motiv vill atombomba Väst – åtminstone de västerländska värdenas koloniala utpost".
Om Esbati med "de västerländska värdenas koloniala utpost" menar staten Israel stämmer det. Irans president har sagt att han vill utplåna Israel. Han förnekar också Förintelsen. Det är den mannen som Esbati känner ett behov av att försvara.
Lika illa är hans föraktfulla inställning till den iranska proteströrelsen. Esbati skriver försåtligt att det inte "går att utesluta förekomsten av oegentligheter" i valet, men konstaterar i samma andetag att valprocessen var "öppen" och "intensiv". Inga belägg finns alltså för anklagelserna om valfusk.
Problemet, som Ali Esbati mycket väl vet, är att den öppenhet som han tillskriver den iranska politiska processen inte tillåter en fullständig granskning av vad som hände på valdagen. Däremot är det möjligt att göra jämförelser med det förra valet, studera opinionsmätningar inför årets val och sedan analysera dess utfall. Allt tyder då på att en betydande manipulation ägt rum.
Financial Times redogör (22/6) för en oberoende studie av brittiska akademiker, baserad på de iranska myndigheternas data, vid Chatham House och University of St Andrews. Den visar att om det officiella valresultatet hade varit riktigt skulle Mahmoud Ahmadinejadi ha erhållit samtliga röster från tidigare konservativa väljare och tidigare mittenväljare, men också samtliga nya väljare och upp till 44 procent av rösterna från tidigare reformanhängare i en tredjedel av de iranska provinserna.
Ali Esbati kan, likt förebilden Ahmadinejad, beskriva dessa fakta som en del i en brittisk konspiration. Men ingen kan tvivla på var hans sympatier ligger i det drama som nu utspelar sig. Som han skriver i Aftonbladet: "Demokratiska processer gör saker med människor".
Just det. Vissa deltar i dem och protesterar när de visar sig var en bluff. Esbati, däremot, är beredd att ge repressionen sitt förtroende.