Under det att jag befunnit mig på resande fot har utställningen samt boken Figurationer vederbörligen sågats i Expressen. Med tanke på att Nils Forsberg frågar sig om det inte är snarare genom idéer än genom form som en intressant dialog med kulturarvet kan uppstå, så frågar jag mig varför Forsberg överhuvudtaget arbetar som konstskribent och inte som filosofiskribent. Kan inte en dialog med konsttraditionen uppstå SÅVÄL med former som genom idéer? Och var har vi påstått att endast oljemåleri på klassisk grund skulle kunna gestalta "frågor om liv och död"? Däremot menar vi att ÄVEN oljemåleri på klassisk grund kan gestalta dylika frågor på ett intresseväckade sätt. Detta anser nu inte Forsberg som skåpar ut ett trettiotal helt väsensskilda konstnärrsskap som "tomma" endast på grundval av att de är "tekniskt ekvilibristiska".
Forsberg undrar varför en konstnär som ägnar sig åt att dagligdags avbilda människor skulle kunna ha något väsentligt att meddela om "Det Mänskliga". Jag kan ge honom rätt i att vi inte förklarat det speciellt noga i vår bok, men det berodde helt enkelt på att vi anser att det finns gränser för den pedagogiska niten.
Att konstnärlig verksamhet som vilar på klassisk grund fortfarande inom konstetablissemanget framstår som ytterligt provokativ framgår för övrigt även av nättidningen Konsten.
I norska Aftenposten var dock tonläget mer positivt. Där ägnades utställningen hela tre sidor.
I övrigt kan man se ett filmat inslag på Youtube, samt en del bildmaterial på norska ambassadens hemsida.
Blogginlägg finns hos Lars Anders Johansson, Börjes konstblogg, Retrogardism . Och evenemangstips här.
Själv skrev jag om bakgrunden till utställningen utifrån ett annat perspektiv i Svenska Dagbladet, där jag bland annat riktade kritik mot hur museiverksamheten sköts generellt sett i dagens Sverige,