Frågan är om inte utställningen och boken Figurationer håller på att utvecklas till årets stora konstprovokation – om man med konstprovokation avser en konst som provocerar konstetablissemangets företrädare. När jag har sagt att klassiskt figurativt måleri är det mest provocerande som man kan ägna sig åt i dagens konstliv är det få eller ingen som har trott mig. Efter att ha läst dagens Sydsvenskan torde en del få ompröva sin åsikt i den frågan.
Skandalsuccén tycks hur som helst vara ett faktum när Sydsvenskans upplåter hela kulturuppslaget åt Eva Ström, som i en artikel tryfferad med krigsrubrik, får kavla ut budskapet att såväl bok som utställning är djupt moraliskt förkastliga och etiskt lågtstående. Det hela avslutas med att en jämförelse görs med Anders Zorn och Hugo Salmson såsom varande skapare av en konst som man - eller åtminstone Eva Ström - kan betrakta utan vämjelse och illamående (hon ger exemplet Salmsons "Den lilla axplockerskan").
Med tanke på figurations-utställningens pluralistiska och inkluderande hållning till utövare av ett naturalistiskt föreställande måleri är det uppenbarligen så att det är en viss konstnärlig teknik som Eva Ström tröttsamt, i spalt efter spalt, dömer ut såsom varande starkt lierad med nazismen. Det hela blir extra intressant när Ström med ordet "censurerande" karakteriserar den sorts konst som hon själv anser att det är djupt omoraliskt att förevisa på konstmuseer (och då talar vi alltså konstnärliga yttringar som i decennium efter decennium av förnumstiga konstpoliser som Eva Ström avvisats vid såväl konstutbildningar som i utställningssammanhang).
Innan Eva Ström skriver uppföljningsartikeln där hon får möjlighet att än en gång passera anständighetens alla gränser genom att ange hur man mer specifikt bör komma till rätta med moraliskt degenererad konst av denna sort (konstkommissarier, bötesstraff, förstörelseanläggningar?), kan vi bara rekommendera henne att ta del av den norska vänstertidningen Klassekampens tre sidor långa hyllning av utställningen och skribenternas raljeranden med det upprörda, moraliskt indignerade tonfall som vidlåder de svenska kritikerna.