Sydsvenskans egen konstkommissarie Eva Ström backar inte en tum utan fortsätter lika dumdristigt som målmedvetet att måla in sig i ett hörn. När hon avkrävs svar på vilka målningar som präglas av nazi-estetik på utställningen Figurationer, så anger hon nu målningen Winterreise av Christopher Rådlund, en målning med i Ströms ögon obehagligt apokalypiska och ödesmättade undertoner, vilket kommissarien finner obehagligt, varför hon vill stoppa in även denna målning i det giftskåp för urartad konst där hon tidigare stoppat in Per Ungs erotiska skulpturgrupp med en kvinna som smeker sig själv samt Odd Nerdrums bilder av defekta och vanställda människokroppar.
Intressant i sammanhanget är att Rådlunds målning för det första inte förekommer på utställningen Figurationer; den förekommer emellertid i vår bok, men inte i samband någon av oss författad text utan som illustration till den text som Pia Tafdrup skrivit om Rådlund i allmänhet och nämnda målning i synnerhet. För den som inte känner till det är Pia Tafdrup en dansk poet som ägnat betydande delar av sitt författarskap åt att utforska sin judiska identitet. Ett inte helt oviktigt inslag i Tafdrups bakgrund var hennes hennes judiska föräldrars flykt till Sverige under nazisternas ockupation av Danmark under andra världskriget.
Målningen ifråga används för övrigt även som skivomslag på synthpopgrupnen BC:s vinylutgåva av skivan Sinecure (sannolikt även det knappast en förmildrande omständighet i Ströms ögon: Gruppen ifråga jämförs ju med Joy Division i en recension på Amazon.com)
Så här långt in i debatten så börjar man helt enkelt undra om Eva Ström överhuvudtaget sett några exponenter för nazistisk konst. Den skulptur av Per Ung som hon nämner i sitt första inlägg hade givetvis åkt ut med huvudet före om den hade anmälts till de nazistiska samlingsutställningarna. Detta med motivationen att skulpturgrupen ifråga är alltför sexuellt vulgär till sin karaktär. Och Nerdrums fascination för förvridna kroppar och kroppsliga defekter? Därifrån är det onekligen långt till nazikonstens beundran för den nakna perfekt muskulösa manskroppen…
Skulle jag själv våga mig på en gissning så är det endast en målning i Ströms text som skulle ha kvalificerat in sig på en dylik utställning och det är Hugo Salmsons ”Den lilla axplockerskan", men den nämns i Ströms artikel i mycket positiva ordalag och har inget att göra med utställningen Figurationer utan förekommer i stället på den utställning på Waldemarsudde som Ström anför som föredömlig i sin förevisning av sund och livsbejakande konst. Den är typiskt för den romantisering av den enkla bonden som förekommer i en del nazistisk konst.
Therese Bohman bloggar om Rådlunds målning här, och dess referenser till Caspar David Friedrichs romantiska klassiker Munk vid havet, vilket man kan tycka borde vara en mer självklar referens för en konskhistorskt kunnig iakttagare än Adolf Hitlers ölhallsretorik.
