Som nog de flesta har lagt märke till satsar SvD på att sälja tidningar under de följande åren på en intressant brygd av feminism och rojalism. Det finns ingen hejd på hur många kolumnister som man kan ha som bibringar argument på löpande band för de stora innnerstadskvinnofrågorna: delat vårdnadsbidrag, klädkod på dagis och kvotering till börsbolagsstyrelser. Och det finns ingen hejd på hur man hela tiden finner förevändningar för jättelika bilder på och texter om det kommande kungaparet, gärna i kombination med någon smetig och hur lång text som helst om hur man kan se i deras ögon en alldeles speciell form av kärlek etcetera.
Så mycket mer förvånande då, med tanke på SvD:s feministiska linje, att ingen skribent på tidningen hittills kommenterat begravningen i Rinkeby i förrgår där de sörjande kvinnorna fick stå längst bort i en skogsdunge. DN hade ju åtminstone en kommentar som – om än påfallande slirigt – tog upp detta förhållande samt citerade en av kvinnorna som motiverade det hela med att kvinnorna ”förstår att de inte får vara så nära kistorna, de är ju så känsliga och de vill inte störa ceremonin med sin gråt”.