"Har det totalt förbigått Dan Jönsson att Pridefestivalen hyllats i varenda medialt sammanhang under hela sommaren?" Inte riktigt. Finns ju ett par blåa ledarsidor som uttryckt skepsis, tex Svd och Nwt. Inte för att någon bryr sig, men i alla fall.

av Jacob 2009-08-07 12:38:24

Jag ser ett klart samband mellan behandling av de norska konstnärerna och dagens "kritik" av Brunners roman. Låga, vulgära och ängsliga är de, men de passar in i det som kallas "tidsandan".

av Thomas Nydahl 2009-08-07 13:06:06

På bloggen traditionochfason finns det ett intressant inlägg i frågan.

traditionochfason.wordpress.com/.../

(jag vet ej hur man gör en tjusig länk av adressen)

av Vesslan 2009-08-07 14:17:23

"Var finns alla de kulturkonservativa som protesterat mot Pridefestivalen på ett så högljutt sätt att "man knappast reagerar"?"

Nu ska vi inte glömma bort att det gått i ropet att klaga på konstfack och det efemära "Stockholms kulturetablissemang" i flera kretsar. Hägglund fick ju visst bifall för si´tt trubbiga tal nu senast. Prideparaden låter man vara, men Brunners svaga nidbild av de svavelosande queerfeministerna kunde ju komma direkt ur SvDs ledarsida.

Om nu någon gör en dålig och litterärt undermålig satir över personer som personen ifråga tycker urvattnar konsten med sina politiska kriterier är ju det snarare härligt ironiskt, och om en recensent påpekar att detta förtar bokens intryck och eftersmak är ju inte det nödvändigtvis ett uttryck av att inte vilja erkänna icke-PK åsikter utan bara god litterär kritik.

Kort sagt: Brunner ogillar de personligheter i Stockholms kulturvärd som han tycker lyfter upp "klotterkonst" och annat mediokert/juvenilt pga sina antimaskulina och antimeritokratiska perspektiv. Männen har underkuvats (höhö inte mycket testosteron i dem höhö) och god konst isidosätts. Han målar upp denna värld på ett uddlöst sätt, satiren är dålig och försämrar verket. Om nu en recensent påpekar detta, är då inte recensenten motsaten till de kvalitetsrelativister som Brunner kritiserar i verket, och råkar inte Brunner likna dem han kritiserar genom att låta det politiska ställningstagandet gå före värdet av det goda hantverket?

Är det så klokt att förutsätta att Jönsson försöker bli åsiktskommissarie, när det kan vara fullt möjligt att Brunners satir bara helt enkelt råkade suga? Det är mycket vanligt i både svensk vänster och höger - att inte fråga sig om negativ respons bara råkar vara strikt applicerande av neutrala kriterier istället för ett bevis på fördomar gentemot åsikter som går emot det allenrådande (det allenrådande råkar så klart alltid vara komplementärt till det skribenten ifråga står upp för - lite märkligt).

av Axel Edgren 2009-08-07 14:18:51

Men, Johan Lundberg, Dan Jönsson lever i sin egen värld med drag från det sena 1900-talet. Nä,Johan Lundberg, Dan Jönsson lever i "dået" då allt var som det skulle vara. Modernismen har segrat, konsten har nått sitt slutgiltiga sociala mål. Det är lugnt.

Göran Skytte tar sig visserligen friheten att ha kritiska synpunkter på Pridefestivalen, men läser man noga har han inga synpunkter på, att människor med sexuella preferenser andra än heterosexuella inte skulle få uttrycka detta eller åtminstone få utöva dessa. Hans synpunkter rör snarare hur vänstern hanterar okonventionella aktiviteter.

När det gäller Ernst Brunners roman Hornsgatan så har jag inte läst den och jag har inte heller läst boken om Kocksgatan. Beträffande Hornsgatan har jag under en längre tid promenerat där och jag är så där lagom imponerad. Den har sin karaktär, som skiljer sig från Norr Mälarstrand och i mindre grad från Karlavägen och i ännu mindre grad från Odengatan. Som alltid finns det en grad av folklighet i beskrivningen, men sakligt sätt är det inte så stora skillnader. Men vi lever till viss del på våra myter.

av § 2009-08-07 21:24:56

Även kritikern Crister Enander www.tidningenkulturen.se/.../4742-litteratur-ernst-brunner-hornsgatan
tycks hävda att de åsikter som karaktären Dressler för fram i Ernst Brunners roman "Hornsgatan", gör romanen sämre. Ibland får man även intrycker att Enander sätter likhetstecken mellan romankaraktären Dresslers åsikter och författaren Ernst Brunners åsikter. Här under följer den avslutande delen i Enanders recension:

"'Staden Stockholm'. Detta bedrägeri av vatten och sten som omger invånarna likt förgiftade ångor", som Brunner skriver på ett ställe. Men vad som stöter författarens gestalter - främst då den odrägligt dryge Dressler - är feta människor, de överviktigas slappa bukar, anorektiska tjejer som utmärglade knappt förmår kippa efter luft, de piercade och avvikande - alla framställs de med ett lätt äckel gungande i halsen på författaren, likt en bulimiker som tuggar på en Big Mac.

Det är ilskna "statsfeminister" (som anser att "alla män är våldtäktsmän"), graffitikonstnärer, homosexuella och transsexuella som satt själva naturens ordning ur spel ("Lesbiska kvinnor är aggressiva. En bög är mammas pojke", kan det till exempel låta). Och ännu värre är att politikerna stryker hbtfolket medhårs och gullar med dessa avvikande varelser. Och den kvinnosyn som träder fram i romanen ska vi nog inte ens tala om. Den överlåter jag med varm hand till tidskriften Bang.

Det finns dessutom något unket över Ernst Brunners ymnigt förekommande sexskildringar. Jag antar att de ska framstå som sensuella och livsbejakande men de ger mest en obehaglig bismak av slapp gubbsjuka.

Som samtidsskildring är "Hornsgatan" skrämmande. Men inte genom sina iakttagelser eller välutvecklade känsla för nutiden. Nej, det som skrämmer är den föraktfulla och elitära människosynen som den speglar och ger uttryck för. Fördomarna sjuder hela tiden under ytan, och då och då stiger de upp som svavelstinkande bubblor från en dyig göl. Det är helt enkelt motbjudande.

Här finns ingen politisk linje. Här finns ingen grundläggande hållning. Det är snarare gubbgnäll och inskränkt oförståelse. Det rör sig alltså inte om en konsekvent konservatism, utan om ren stagnation - stelnad till schabloner - och brist på inlevelseförmåga i andra människors livsbetingelser. Många av iakttagelserna och åsikterna har en hel del av halvtossig insändarskribent över sig. Signaturen "En som fått nog" hade passat Ernst Brunners samtidsspya utmärkt.

av MJ 2009-08-09 18:52:17