I dagens SvD kan man läsa att det inte längre finns någon gymnasieskola som undervisar i latin i Uppsala.
Då jag för tolv år sedan tog studentexamen vid Katedralskolan i Uppsala var vi en hel latinklass, dvs 30 elever som hade gått humanistisk linje och läst latin, varav några även läste klassisk grekiska. Även på Lundellska skolan i Uppsala, fanns en latinklass samt en lärare i klassisk grekiska. Men inte bara vi humanister läste latin, även de som gick naturvetenskaplig linje kunde välja att läsa latin för naturvetare. Något de säkerligen haft stor glädje av i sina fortsatta studier. Året därpå var latin så populärt att jag fick höra att hela två gymnasieklasser av samma årgång på Katedralskolan läste latin. Så vad har nu hänt!?
Latinet var ett av de tuffaste/svåraste ämnena jag läst, och då jag efter gymnasiet fortsatte med ett års latinstudier vid Uppsala universitet var det råplugg som gällde. Kanske är det så att många gärna vill läsa latin men att ambitionen och motivationen inte finns. Eller är det bara så enkelt att man inte vill läsa ett språk som inte längre lever. Fast det gör det ju, i allra högsta grad! Vi omges av latin i vår vardag; engelskan består exempelvis av 70% latinska ord. För mig personligen är latinet en investering.
Vid Lunds universitet upprätthålls latinet just nu genom en tillfällig lösning, en privat donation. Hur lång tid kommer det att ta innan latinet läggs ner vid Uppsala universitet kan man fråga sig. Kan vi inte läsa latin, kan vi inte bedriva historisk forskning och i ett historielöst samhälle… Ja ni vet. ”Så hindras ännu fler unga att lyssna till röster ur det förflutna, och med deras bistånd skapa struktur i det strömmande nuflödet”, skriver Inge Jonsson tänkvärt i boken Hållbara värden från 2008
Se Axess Webb-TV, Kanon-TV, om latinet.