Dagens Nyheters konstkritiker Jessica Kempe går från klarhet till klarhet. De norska nyromantikerna, Nerdrum-skolan, som visas i utställningen "Figurationer" på Edsviks konsthall, anklagades nyligen för att vilja återupprätta ett "förmodernt samhälle" utan jämlikhet. Nu är det dags att misstänkliggöra Carl Wilhelmsons människosyn.
I sin recension av utställningen på Waldemarsudde hittar hon nationalkaraktärer och folktyper i den av naturen och schartaunismen hårt prövade bohuslänska fiskarbefolkningen. Kempe ömsom bedåras av bländande teknik och kolorit, ömsom förfäras av en nationalromantik med "långbenta kvinnor, raka som furor, inga leenden, ingen klagan." Det tycks också ligga något suspekt i att de porträtterade är blåögda. Omdömet lyder: "Det är både vackert, grumligt rasbiologiskt och häpnadsväckande djärvt."
Oinvigda DN-läsare kan lätt föreställa sig att Carl Wilhelmson ägnade sig åt att måla nordiska övermänniskor. Men en blick på hans krumma gummor, bleka och inbundna och på förhand åldrade unga kvinnor är nog för att råda bot på villfarelsen. Vad som också framgår alltför väl är att Jessica Kempes programmatiska och politiserade konstsyn ännu en gång fört henne på villovägar.