De tiotusentals demonstranterna i Washington i lördags protesterade egentligen inte mot Barack Obamas sjukförsäkringsplaner. De, liksom den rasande mobb som i somras förvandlade lokala möten med kongressledamöter till upplopp, demonstrerade för en idé och ett ideal som nu visat sig obrukbar: den minimala staten.

De flesta ekonomer är ganska säkra på att den finansiella krisen hade övergått i depression utan en massiv statlig intervention. Banker och kreditinstitut behövde hållas under armarna. Ekonomierna stimuleras.

I Europa är det självklarheter, men inte i USA där kampen mellan den federala maktens anspråk och de enskilda staternas inflytande är lika gammal som republiken. Amerikaner vet att deras land försvagats, ekonomiskt och politiskt. En majoritet accepterar därför också att Washington måste ingripa för att rädda kapitalismen. Men det finns en ganska stor minoritet - och den var i full sving redan under Franklin Roosevelts tid - som alltid ser statens inflytande som ett hot och därför alltid är beredd att sätta sin tro till och själv uppmuntra den mest bisarra och paranoida ryktesspriding.  För dem representerar Obama allt vad de fruktat: en liberal som lägger beslag på deras pengar och frihet. De är till allra största delen vita och konservativa. Åtskilliga är spiksäkra på att Obama är muslim och född utanför USA. Nästan samtliga är republikaner.

När en republikansk kongressledamot från South Carolina tillåter sig att skrika lögnare åt Obama när han talar inför hela kongressen är det tyvärr ingen slump utan vad man kan förvänta sig efter den amerikanska extremhögerns amoklöpning de senaste månaderna. Här finns en arrogans och ett hat som jag - och jag har följt amerikansk politik på plats i 25 år - aldrig tidigare sett. Det värsta är att hatet mot Obama också har ett underliggande våldstema, blandat med rasism. Jag håller till exempel med Maureen Dowd när hon skriver att det finns en hel del amerikaner som helt enkelt inte kan stå ut med att presidenten är svart.

 Jag är också övertygad om att vi inte har sett slutet på utvecklingen. Det republikanska partiet, i minoritet och utan ledning, varken vågar eller vill utmana sin bas. De är snarare inställda på att låta extremisterna hållas för att skapa negativ uppmärksamhet kring demokraterna och Obama. Det hela är obehagligt och skrämmande.