I senaste numret av brittiska magasinet Standpoint kan man läsa en krönika av Emanuele Ottolenghi, som bland annat skriver om Åsa Linderborgs och Donald Boströms numera världskända klavertramp. Inte minst är det dock utrikesminister Carl Bildt som är måltavlan för Ottolenghis artikel där han bland annat funderar över det konsekventa i att svenska regeringen inte bryr sig om antisemitisk propaganda men däremot plockar bort tavlor på Moderna museets när det är utrikesministermöte - med hänvisnig till att andra länders ministrar kan känna sig kränkta av hakkors och kvinnliga könsorgan.
Ottolenghi jämför vidare den svenska utrikesministerns passivitet med hans spanska kollegas kritik mot att El Mundo vid sanmma tid publicerade en intervju med David Irving, liksom han fäster uppmärksamhet vid hur många svenska journalister valde att stödja Boström och såg det som ett större problem att denne fick kritik än att han genom att vidareförmedla rykten utan grund i verkligheten drog skam över journalistyrket.