Damien Hirst har sent omsider övergivit sina formalintankar och... hör och häpna... börjat måla! Och han målar inte med hjälp av assistenter, vilket skett tidigare, utan faktiskt helt själv. Resultatet i form av ett antal målningar i storformat, har han ställt ut på anrika Wallace Collection i London. Independents recensent Tom Lubbock är dock föga imponerad. "Hirst som målare är ungefär på samma nivå som en inte speciellt lovande förstaårskonststudent. Och han är en bra bit över fyrtio."

Intendenten på Wallace Collection är dock inte lika negativ: hon menar att Hirst knyter an till en klassisk tradition av Memento Mori-studier och att hans målningar bör ses som nutida motsvarigheter till den berömda Poussin-målning som finns i huset, "A Dance of the Music of Times". Med tanke på intendentens estetiska sensibilitet ställer sig Lubbock avslutningsvis frågan om hon överhuvudtaget har förmåga att urskilja konsts kvaliteter.

Den fråga som ligger implicit i Lubbocks underhållande sågning, som väl att märka sker i Storbritanniens motsvarighet till DN:s kultursida, är vad det är som har gått snett, när intendenter på konstinstitutioner med internationellt renommé inte kan skilja amatöristiska målarkluddar från de riktigt stora mästarna i det förflutna.