Sverigedemokraterna har åberopat Astrid Lindgren som en av sina främsta inspirationskällor under helgens landsmöte. Jag har hittills inte sett en enda debattör eller kulturskribent som har tagit detta som intäkt för att Astrid Lindgren var högerextremist. Åberopas däremot Göran Hägglund, Roger Scruton eller Samuel Huntington, så blir det vanligtvis ett helt annat ljud i skällan. Till och med angrepp från SD-anhängarna - som i fallet Hägglund - uppfattas i de senare fallen som tecken på uppskattning.
Överlag är det väldigt tyst om det faktum att SD nu lägger sig väldigt nära LO i fråga efter fråga. Vore det inte dags att fackföreningsrörelsen tydligt markerar sitt avstånd till SD-populismen? Det välkända faktum att SD:s väljarbas inte så mycket består av överstelöjtnanter på Östermalm som av traditionellt socialdemokratiska väljare och Aftonbladetläsare, borde kanske stämma vänsterdebattörer till eftertanke. Att Aftonbladet nu gör sig till plattform för diverse SD-utspel tenderar kort sagt att ha en kontraproduktiv effekt för om syftet är att motverka att SD kommer in i riksdagen.