Maria Schottenius avslöjar nu - säkerligen till en del DN-läsares förvåning - sin tidigare beundran för SD-ledaren Jimmie Åkesson: ”Från att tidigare ha framträtt som städad och resonabel visar Jimmie Åkesson nu upp en helt annan sida.” Att Åkesson tidigare har uppfattats som en resonabel och städad svärmorsdröm av DN:s kulturchef är nu ingenting som jag själv har kunnat utläsa av hennes tidigare skriverier i ämnet, men det beror sannolikt bara på att jag läst hennes krönikor lite väl slarvigt. Bot och bättring utlovas!
Betydligt mer förvånande i hennes krönika är dock att hon till stöd för tesen att den tidigare så trivsamme Åkesson nu förvandlats till nazist anför Jan Hjärpe. Hjärpe tillhör nämligen det fåtal svenskar som offentligt tagit nazister i försvar, vilket skedde i rättegången mot Ahmed Rami och Radio Islam, där Hjärpe in i det sista försvarade Rahmi, vars åsikter om judar och Förintelsen nyligen ventilerades på Mohamed Omars blogg.
Betydligt mer strukturerat och initierat om Åkesson skriver dock Sanna Rayman i SvD, som just visar hur SD:s politik sakta men säkert vrids i riktning mot partiets kärnväljare inom LO-kollektivet:
”Frånsett allt detta innebär SD:s landsdagar i stora stycken en tydlig vänstersväng. Bland annat har arbetsmarknadspolitiken förändrats. Om Åkesson talade vant och kritiskt om att facken hade för stor makt i valrörelsen 2006, så är han idag lika fin på att prata om regeringens ”lönedumparpolitik”. De riktlinjer som SD nu har antagit är en skräddarsydd flirt med manliga vänsterväljare. Hela dokumentet andas slutenhet och protektionism. Svenska löntagare ska skyddas från inblandning från EU och andra utländska intressen. Arbetskraftsinvandringen ska strypas och åtgärder för att få invandrare i arbete, som instegsjobben, avskaffas. A-kassan ska upp. Och – förstås – en rejäl satsning på kärnkraften. Hej LO-man!”-