Vad är det egentligen som pågår på våra kultursidor? I dagens DN ägnar Stefan Jonsson en lång text åt att diskutera det faktum att Jimmie Åkesson i sin artikel i Aftonbladet använder en term hämtad från Roger Scruton: ”Oikofobi”: förakt för hembygden. Åkesson använder alltså termen en gång i sin text och gör i en fotnot en hänvisning till Roger Scruton.
Med detta som utgångspunkt lägger Jonsson ett pussel som är tänkt att visa att alla andra som i något sammanhang hänvisat till Scruton är av samma scrut o korn. Men det går lite trögt för Jonsson. Inga citat anförs för att den övriga ”tänkande högern” delar Åkessons åsikter. Jonsson avslutar däremot med att hänvisa till Dick Harrison, som påpekat att den svenska kulturen skapats genom kontakter med och via influenser av andra kultursfärer, en åsikt som jag själv för övrigt drivit i tidigare blogginlägg i detta ämne. Oklart om Harrison därmed enligt Jonsson kan sägas vara befriad från samröre med den "tänkande högern", trots att han medverkat i Axess och blivit hårt åtgången för sina böcker om slaveri av Jonssons meningsfränder.
Själva koppling som Jonsson gör är väl ungefär lika smart som att påstå att han själv skulle vara nazist därför att han i olika sammanhang hänvisat gillande till Karl Marx. En annan person som tog upp diverse tanketrådar och termer från Marx var ju som bekant självaste Adolf Hitler, som uttryckte sig så här om relationen om socialism och kapitalism: ”Vi är socialister, vi är fiender till dagens kapitalistiska ekonomiska system med dess exploatering av de ekonomiskt svaga, med sina orättvisa löner, med sin anskrämliga värdering av en människa utifrån välstånd och förmögenhet istället för ansvar och prestation, och vi är samtliga beslutna att förstöra detta system under alla omständigheter.”
Men det stannar inte där. I rasfrågan uttryckte sig Karl Marx' vapendragare Friedrich Engels så här: ”I Centraleuropa har bara tyskar, ungrare och polacker en roll i utvecklingen. Resten måste bort. Den huvudsakliga rollen för alla andra raser och människor, stora som små, är att förgås i den revolutionära förintelsen”.
Och Svenska Dagbladet är knappast så mycket sämre. Där bereds idag plats åt Lena Sundström, som i en lång intervju får uteckla en märklig koppling mellan Göran Hägglunds term ”verklighetens folk” och Dansk Folkepartis Sören Krarup, som sägs företräda en ”ren rasism”, detta därför att båda politikerna hänvisar till ”folket” och ”vanliga människor”. Man kanske kunde ha förväntat sig en eller annan kritisk fråga i det sammanhanget rörande andra politiska schatteringar som gör anspråk på att företräda folket. Vi har ju i Sverige exempelvis ett parti med beteckningen ”Folkpartiet”, och vi har den samlade svenska vänsterrörelsen, vilken knappast kan sägas ha undvikit en retorik med hänvisningar till ”folket”. Vi erinrar oss slutet på andra versen i Internationalen: ”folket kräva det tillbaka sin egen rätt de blott begär”
Är därmed alla socialister rasister? Ja , antagligen, i synnerhet om man matchar Internationalens ord om folket mot Marx uttalande ovan om rasernas roll i revolutionen.