Intressanta reflektioner från Johan Lundberg och Barometerns Per Dahl på temat "privata mecenaters och stiftelsers betydelse för seriös kulturdebatt och bokutgivning i Sverige". Sänder själv en tacksamhetens tanke till Svenska litteratursällskapet i Finland (delägare i Atlantis Bokförlag) samt till Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse (som äger Axess). Utan ekonomiska medel från liknande privata stiftelser och mecenater skulle utrymmet för alternativ kulturkritik och bildningskultur i Sverige i princip vara lika med noll! Nästa gång jag köper en bok från Atlantis (eller betalar prenumerationsavgiften till Axess) skall jag tänka på detta- och gå leende hela vägen till banken...

av Henrik Kjellingland 2009-11-03 15:55:00

Oj Per Dahl lät lite väl inställsam och smickrande ibland.

av MJ 2009-11-03 16:16:51

det hade Per anledning till: Johan är mycket bra och så Axess!

av Robert 2009-11-03 18:02:53

MJ, om Per Dahl lät väl "inställsam och smickrande" i intervjun så tycker jag nog man kan visa generöst överseende med den saken. Den typ av insatser som bland annat Per och Johan L. gör (och gjort) för liberal-konservativ opinionsbildning i Sverige kan lätt tolkas som en liten hårt trängd minoritets opposition mot mäktiga och resursstarka motståndare. Att den ene oppositionelle opinionsbildaren då i en samtalsintervju visar den andre en mycket inkännande attityd tycker jag inte är mycket att orda om.

av Henrik Kjellingland 2009-11-03 21:22:59

Robert och Henrik Kjellingland: Per får gärna berömma Johan Lundberg, men det kunde han väl ha gjort efter samtalet.

av Magnus 2009-11-04 17:56:43

Magnus, du framställer det som om Per Dahls intervju med Johan Lundberg var som en lång, okritisk kungaintervju, "Ers Majestät har gjort många viktiga uttalanden under det gångna året och jag vill å det svenska folkets vägnar tacka Er för dessa", typ. Jag tycker som sagt det är en orättvis slutsats, både om man ser till vad som faktiskt blev sagt i samtalet, och till samtalets kontext (där ett litet fåtal offentliga personer fortsätter argumentera för värden, ideal och ideer som majoritetssamhället gör sitt bästa för att både marginalisera och stigmatisera). Givet den kontexten tycker jag inte alls det framstår som märkligt att P.D. ger J.L. en "vänlig klapp på axeln" (i överförd betydelse). Snarare tvärtom, det får snarare samtalet att framstå som ett intressant tidsdokument, som visar på hur värden, ideal och ideer som för inte så länge sedan var riktnings- och normgivande i samhället, ganska snabbt har förvandlats till en liten och udda subkultur, som av majoritetssamhället uppfattas som lika farlig och icke-önskvärd som tidigare till exempel punk- och/eller modskulturen gjorde. Håller därför inte alls med Magnus och M.J.

av Henrik Kjellingland 2009-11-04 21:47:53