I sin nya bok Utmaning Sverige, tar debattören och bloggaren Jonas Eriksson i tur och ordning upp en rad olika ämnen som påverkar Sveriges utveckling negativt: det negativa inflytandet från främmande kulturer, felaktig resursanvändning och den bortglömda svenska kulturen.
Kultur, skriver han, ger människor identitet och självkännedom. Det ger dem verktyg att fatta egna beslut och skydda sina egna intressen. Om man förlorar sin kultur, förlorar man sin stolthet och sin självrespekt. Kanske är detta en del av förklaringen till dagens motsättningar i svenska förorter och bristen på visionära ledare. När en person inte längre inser värdet av sitt kulturarv, finns det heller inget att bevara till nästa generation.
Det är kanske därför, skriver Erikssson, som så många svenskar – både ledare och vanligt folk – tillåter kulturell exploatering av sina länder. De har tappat känslan för vem de är och var de kommer från. Många av de nordiska kulturerna har demoniserats och banaliserats genom det negativa inflytandet från främmande kulturer men även långt innan dess.
Svensk kulturer ansågs inte fint nog. Svenskar fick europeiska namn och lärde sig europeiska språk. Nu är det dags att återerövra kulturarvet – inte genom att återgå till det gamla, men genom att erkänna det. Först då kan man sätta man värde på sina rikedomar och skydda dessa från exploatering och utarmning, menar Jonas Eriksson.
I Utmaning Sverige pekar han på en rad orsaker som har bidragit till att Sverige, till stor del, saknar ledare som strävar efter att förbättra folkets villkor i vardagen. Och avkräver ansvar. Ledarskap måste byggas från botten och upp. Jämlikhet och rättvisa uppnås endast genom demokratisk representation i alla beslutsfattande församlingar – även på landsortsnivå. Då blir medborgarna aktiva deltagare i samhället, istället för passiva observatörer – och då vågar de också att ställa frågor och kräva svar. Eriksson ger exempel på hur svenska folkgrupper, eller micro-nationer som han kallar dem, en gång i tiden styrde sina områden före det negativa inflytandet från främmande kulturer.
När svenskar och andra nordiska folkslag borde kunna gräva efter erfarenhet och visdom i sin egen historia, söker de istället råd från europeiska och amerikanska system. Än en gång handlar det om en kultur – ett arv – som gått förlorat.
Och precis som när den danska partiledaren, Pia Kjaersgaard, talade om den danska renässansen, talar Jonas Eriksson om att svenskarna måste känna stolthet över sitt arv och det faktum att de är av nordiskt ursprung. Sverige står inför många problem men om den politiska viljan finns – går många av lösningarna att hitta på den nordiska kontinenten.
Vad är nu detta för nationalistiskt och reaktionärt dravel, undrar förstås vän av ordning. Har Johan Lundberg helt tappat koncepterna? Nja, föreliggande text bygger till sin merpart faktiskt på en recension i P1 i Sveriges Radio, närmare bestämt i OBS, där Görrel Espelund häromdagen recenserade Nobelpristagaren Wangari Maathais senaste bok The Challenge for Africa – A New Vision. Dock har alltså en del ord bytts ut i recensionen, såsom författarnamn och boktitel. Vidare har ”Kolonialismen” genomgående bytts ut mot ”det negativa inflytandet från främmande kulturer”. Afrika har också genomgående bytts ut mot Sverige och Norden. I övrigt är – frånsett några ytterligare kosmetiska förändringar - innehållet intakt, vilket visar hur nära vänsterns multikulturalister och högerns nationalister egentligen ligger varandra.