Hanna Hallgren tog i lördags på Aftonbladets kultursida upp tråden från sommarens Figurationer-debatt och förra höstens Kulturkonservatism-debatter. Detta i en artikel om postmodernismens utmaningar, där Hallgren försöker hitta strategier för att komma till rätta med den relativism som är en konsekvens av postmodernism och multukulturalism:
"Vill vi ha kultursidor som aktivt underkänner kultursidornas roll både som kanontraderare och som massmarknadsarenor måste vi förespråka andra slags skiktade ordningar. Det vill säga ordningar som vi finner sannare och som utgår från ett engagemang för kulturen och världen och som inte låter sig köpas för pengar. Ordningar som varken syftar till att återupprätta den europeiska historien, den vita självbilden eller manlig objektivitet."
Återigen handlar det om att skapa nidbilder som man sedan argumenterar emot. Vem vill egentligen återupprätta "den europeiska historien, den vita självbilden eller manlig objektiviteten" för dess egen skull? Jag känner i varje fall ingen, och eftersom den kulturkonservatism som jag gjort mig till talesman för, uppenbarligen av Hallgren uppfattas som en hållning som hon till varje pris vill distansera sig ifrån, kan jag inte tolka detta på annat sätt än att det "engagemang för kulturen" som hon förespråkar är ett engagemang som vill exkludera "den europeiska historien, den vita självbilden och den manlig objektiviteten", vilket åtminstone för mig framstår som en exkluderande hållning som vittnar om grav politisering av snarare än "engagemang för kulturen".