Sanna Rayman sktriver bra i dagens SvD om det märkliga i att liberaler propagerar för statilg styrning av våra beteenden - allt i syfte att skapa "fria" människor. Senast i raden är Birgitta Ohlsson som envist fortsätter att driva linjen om delad föräldraförsäkring. I samband med Folkpartiets pågående landsmöte hävdade Ohlsson tillsammans med ett tiotal andra folkpartister nyligen på Newsmill apropå denna fråga: ”Vi har inte råd att vända dessa framtidsväljare ryggen”.
Som Rayman påpekar finns dock mycket litet folkligt stöd för att staten skall reglera hur folk väljer att sköta sina barn. Medan opnionen för delad föräldravårdnad är stor bland mediemänniskor i Vasastan är den desto mindre på landsorten, där inte minst kvinnor som kanske arbetat sedan de var 17-18 år inom vården med tunga jobb gärna vill stanna hemma så länge som möjligt med sina barn. En färsk Demoskopmätning visar att 84 procent av svenskarna anser att föräldrarna själva ska få bestämma över barnledigheten.
Dessa människor tänker dock inte på samhällets bästa, varför deras beteenden måste regleras av staten - allt i syfte att uppnå en utopisk dimension där fördelningen av kön är exakt likadan inom alla samhällets sektorer, det vill säga 50-50. Med den sortens utopiskt vansinniga mål förefaller dock delad föräldraförsökring bloitt vara en vindpust mot vad som komma skall. Att liberaler överhuvudtaget ger sig in på resonemang om att uppnå den sorts utopiska mål som är tätt sammanlänkade med det totalitära tänkandet till, är oroande.