I sommarens konstdebatt, och i den diskussion om kvalitet som där fördes ställde jag på Lars Vilks blogg frågan varför Tim Burton inte betraktas som en lika stor konstnär som Natalie Djurberg, varpå det förklarades för mig varför Burton aldriig skulle kunna betraktas som en seriös konstnär.
Som ett brev på posten ser jag att MoMA i New York just nu anordnar en stor utställning med just Tim Burtom. Av detta kan man måhända dra slutsatsen att konstvärlden inte är ett fullt så slutet system som jag påstod, men man kan därtill fråga sig vad som blir konsekenserna av att vi har en svensk konstkritikerelit som inte litar till sitt eget estetiska omdöme utan regelmässigt låter sin smak styras av vad som visas på utländska prominenta institutioner. Samma personer som för ett par månader sedan dömde ut Burton som medhårsstrykande lär således nu tala om Tim Burtom som en spännande normbrytare och provokatör.