Jag kan inte riktigt bli kvitt Jonas Gardells resonemang som indikerar att den kristna gudens absoluta tolerans, som påstås inbegripa medkänsla med alla människor, ändå skulle göra ett undantag för dem som röstar på Sverigedemokraterna.
Tanken om att vi behöver ett slags beläte, en negation av vår tids mest särpräglade ideal, för att på det sättet bekräfta vår egen förträfflighet, var kanske ändå inte så dum. Den Andre framträder, som bekant, som ett slags projektionsyta som förtydligar vår egen tidsbundna bild av vari mänskligt värde och mänskliga ideal består.
Under 1800-talet kunde det vara folken i kolonierna som demoniserades av den här anledningen. Och det kunde vara de homosexuella.
En på intet sätt oväsentlig fråga är vilka som idag bistår oss med den här typen av negativa projektionsytor. Inom det vänsterliberala lägret tenderar man som bekant att inte sällan leva i det förgångna. Man tror att kampen fortfarande med fördel bedrivs mot 100 år gamla projektionsytor. Detta behöver förvisso inte vara helt feltänkt. Det finns förstås negativa fördomar med gamla anor som fortfarande är i svang i samhället och därför behöver motarbetas.
Men det går ändå inte att komma ifrån att de riktigt obehagliga föreställningarna om Den Andre alltid är är de som tas för givna i en viss kontext, de som ter sig helt självklara för oss alla, och i synnerhet för oss som arbetar inom media och utbildningsväsende. Det är ju ändå vi som till stor del bär det yttersta ansvaret för vilka vrångbilder som sprids i samtiden, och i ärlighetens namn tror jag faktiskt inte att vi är speciellt mycket mer intelligenta och medvetna idag än vad människor var för 100 eller 200 år sedan.
Så: vilka är det då idag som spelar rollen av Den Andre? Jo, det är dem som det anses helt självklart att uppfatta som mindre värda än andra människor. Idag är det dock en ny logik som berättigar vilka bilder av Den andre som skapas och sprids. Den människa som anses mindre värd än andra är den människa som man uppfattar såsom bedrivande eller upprätthållande någon form av förtryck.
Detta gör att till exempel sverigedemokrater och sexköpare omedelbart låter sig användas som den här sortens projektionsytor. Men jag skulle även vilja påstå att kristdemokrater och en hel del kristna kvalar in i gruppen - åtminstone konservativa katoliker och frimicklare. Viktigt är att notera att tanken om förtryck i intet dera fallet går att återföra på individnivå: sverigedemokraten, sexköparen, den konservative katoliken, den frireligiöse - det finns inget som talar för att enskilda individer i någon av dessa grupper ägnar sig åt någon som helst form av förtryck och i rättvisans namn kan de knappast mer än vem som helst i samhället i övrigt sägas upprätthålla förtryckande strukturer genom sitt handlande.
Men jag är naturligtvis tacksam för fler förslag på vilka som utgör nutidens Andra? Själv har jag som riktmärke att det handlar om representanter för grupper som det ter sig självklart att ägna krönikor i P1 eller någon i valfri dagstidning åt att klandra och klanka på utan att det ter sig det minsta konstigt. Ty min tanke är, som sagt, att projektionsytor av denna sort blir riktigt farliga inte för att de torgförs av en eller annan extremistisk politiker som får mothugg i alla medier - utan tvärtom: därför att de ter sig självklara, därför att vi alla upplever det som rättfärdigt och ett tecken på godhet att rikta kritik mot gruppen ifråga.