Anita Goldman skriver i dagens Expressen intressant om attmoderniserings- och demokratiseringsprocessen inte en per automatik har lett "till en sekulariserad värld" utan att det tvärtom tycks vara så att "demokratiseringsprocessen kan leda till en ökning av religionens politiska roll": "När människor blir fria, då väljer de Gud". Att detta inte överhuvudtaget har uppmärksammats i västvärlden, beror enligt Goldman inte minst på att journalisterna har skolats in att inte se dessa fenomen överhuvudtaget, eftersom de har fått lära sig att religionen hör det förflutna till. Och i mediesamhället så finns ju som bekant inte det som inte syns i media.
Johan Hakelius är i dagens Aftonbladet inne på samma spår, när han skriver om dagens svenska journalisters fördomar mot katoliker. Tydligen finns det också numera en studie i ämnet: Jenny Nordlanders och Madelene Anderssons uppsats ”Misstro”, om religiösa stereotyper i svensk journalistik.
Själva fenomenet är ju egentligen känt alltsedan det förra seklets början. De dekadenta konstnäer och författare som i slutet av 1800-talet drog de yttersta konsekvenserna av nihilismen, slutade ju vanligtvis sina dagar som djupt religiösa. Vad de erfor var inte sällan den tomhet som ett liv i fullkomlig frihet kunde ge upphov till. En frihet som gör att man antingen flyr in i ideologier som fungerar som ett slags religiösa substitut - eler söker sig till The Real Thing.