Nu tycks det vara dags för Uppsala universitet att äntligen ta steget in i den politiserade forskningens stugvärme. Där har man, som bland annat Tanja Berkvist uppmärksammat, dock valt bort namnet genuscertifiering. för att undvika "mindre lämpliga associationer". I stället kallar man det för "genusmärkning". Själv är jag nog så pryd att jag inte ens förstår vilka mindre lämpliga associationer som man åsyftar, men man kan ju alltid misstänka att det handlar om någonting väldigt kinky.
Nåväl: tanken i förslaget som nu är ute på remiss, är att olika utbildningar skall få den fina genus-märkningen när de uppfyller vissa rätt hårt specificerade krav: lika många män som kvinnor måste undervisa, på seminarierna måste i studentgrupper och doktorandgrupper män prata lika mycket som kvinnor, det måste finnas kurslitteratur som bärs upp av ett genusperspektiv och finns inte detta så måste läraren anlägga motsvarande genusperspektiv, alla texter som läses måste vara befriade från sexism, rasism och homofobi. Teorier, begrepp och metoder måste problematiseras med avseende på genus.
Detta innebär rimligtvis att en roman som Oscar Wildes "Dorian Grays porträtt" bör uteslutas ur undervisningen i litteraturvetenskap, då den rymmer sexism. En stor del av konsthistorien torde likaså måsta censureras - med tanken på den stora andelen nakna kvinnor samt den sexistiska kvinnosyn som genomsyrar den kristna konsten.
Återigen kvarstår den intressanta frågan om hur man har tänkt sig att kontrollera att detta rifgorösa regelverk efterföljs. Någon utomstående kontrollant måste rimligtvis sitta med under seminarierna och klocka hur ordet fördelas i olika undervisningsgrupper samt kontrollera att läraren verkligen problematiserar undervisningen i enlighet med de genusteoretiska direktiven.
En ljusstrimma i mörkret är att åtminstone en professor i Nationalekonomi vid Uppsala universitet, Bertil Holmlund, har vågat säga ifrån, vilket skedde häromadgen på debattsidan i UNT: "Det går inte att komma ifrån att denna sorts upphöjande av genus till överordnad norm leder tankarna till den roll som marxism-leninismen spelade i Sovjetunionen och dess lydstater.”