Hanne Kjöller undrar i ett ledarstick i dagens DN varför hon inte oftare sitter och bläddrar i Axess. Hon misstänker att orsaken är att det är för många manliga skribenter i tidskriften. Jag skulle personligen tro att orsaken är en helt annan och mycket mer näraliggande: Axess är helt enkelt inte gjort för att man ska sitta och bläddra i den utan den är uppbyggd kring något helt annat än svenska dagstidningar, nämligen läsning.
Kjöller har på klassiskt feminism-manér suttit och räknat namn istället för att läsa det senaste numret, och då kommit fram till att blott fem artiklar är skrivna av kvinnor. Dock påpekas inte att temat i förra numret hade en påtaglig kvinnlig övervikt. Nåväl. Vi ägnar oss nu en gång för alla inte åt kvotering och det hade onekligen varit mer intressant att få möjlighet att bemöta några sakargument om på vilket sätt Kjöller fann innehållet i numret ifråga problematiskt. Nu stannar kritiken på det ytliga blädderstadiet, vilket naturligtvis föranlett såväl Gudrun Schyman som den gamle marxist-leninisten Ulf Bjereld att på Twitter gladeligen sprida Hanne Kjöllers synpunkter vidare till diverse åsiktsfränder. Man får som bekant de vänner man förtjänar.