Åsa Linderborgs påhopp på Göran Hägglund i dagens Aftonbladet riskerar att göra alla kulturintresserade svenskar till Kristdemokrater.
Linderborg menar där att alla som inte stöder hennes egen redaktions kulturradikala linje uppvisar påfallande likheter med nazisterna i 1920- och 30-talets Tyskland. "Det är omöjligt att läsa om Weimarrepubliken utan att påminnas om Göran Hägglunds sommarutspel". Alla de som klagar på att provokationsestetiken förlorat all energi och den som påtalar att den kulturradikalism som en gång var systemkritik idag har blivit en heltigenom integrerad del av makten och av de dominerande politiska, ekonomiska och kulturella systemen, är kort och gott i Linderborgs föreställningsvärld lilktydiga med "Joseph Goebbels, naziledare i Berlin 1928, (som) stormade mot den moderna konsten". Linderborg nämner passande nog inte samme Goebbels vurm för modernistisk, och i synnerhet då expressionistisk, konst.
Nåväl: Efter att Linderborg först talat lyriskt om Weimarrepubliken som ett ideal där "alla tankar fick syre, alla intellektuella fick plats" så avslutar hon sin långa monotona till recension förklädda debattartikel med att fastslå att "Hägglund - och hela borgerligheten (ska) tacka sin skapare att kultursektorn inte är radikalare än den är"! Uppenbarligen finns i Linderborgs vision av en värld där alla tankar ska få plats inget utrymme för åsikter som står i motsättning till till hennes egna, dessa åsikter är nämligen definitionsmässigt odemokratiska.
Åsa Linderborgs sätt att argumentera visar nästan övertydligt hur totalitära strukturer skapas. Det är uppenbart att i Linderborgs värld är det bara kulturradikaler och kommunister som är demokrater, vilket gör att alla andra åsikter bör tystas ner.
Läs också på SvD:s ledarblogg om Linderborgs artikel!