"Ett anständigt intellektuellt och konstnärligt klimat kräver också en fungerande litterär bas", hävdar Anna Hallberg i en stort uppslagen artikel i dagens Dagens Nyheter. Och visst låter det bra att någon slår ett slag för "ett anständigt intellektuellt klimat". Dock framstår hennes recept för att nå dit som påfallande banalt: höj konstnärslöner och -bidrag. Desto värre är att hela hennes text vittnar om en grundläggande ovilja att själv bidra till "ett anständigt intellektuellt klimat". Själva grunden för ett anständigt intellektuellt klimat är nämligen, menar jag, att man tar sina meningsmotståndare på allvar, att man exempelvis bemöter de argument som meningsmotståndarna lägger fram och inte själv skapar ett beläte som man sedan polemiserar mot.
Det senare är dock exakt vad Hallberg gör, när hon karakteriserar nutiden på följande sätt: "Jag vet att det är lågkonjuktur i Sverige. De flesta har det ganska pissigt. Och precis som i början av nittiotalet kommer rasismen tillbaka, de repressiva kulturdebatterna, missnöjet, konstnärshatet och de populistiska utspelen". Det är lite svårt att förstå på vilketr sätt det faktum att Anna Hallberg får mer pengar skulle göra att hon blev mer intresserad av att försöka sätta sig in i hur hennes intellektuella motståndare faktiskt tänker, och inte avfärda dem som kulturhatare och presumtiva rasister...
Sedan är det en helt annan sak att henes analys av kulturlivets nuvarande sorgliga status är påfallande trubbig. Frånsett att hennes text bågnar under klyschiga formuleringar utan egentlig substans, som i beskrivningen av "den långsamma, svagt glidande avdemokratiseringen av Sverige" (med vilket jag förmodar avses att Sverige styrs av högerpartier och inte av vänsterpartier), så beklagar hon till exempel det instrumentellt ekonomistiska synsätt som gjort att man inte gör någon skillnad på exempelvis kokböcker och poesi. Man ser helt enkelt inte, menar hon, att det finns en säregen kvalitet i det senare som de förra saknar.
Och visst: där har Anna Hallberg naturligtvis en poäng.
Men vilka är det som gått i bräschen för en relativisering av litteratutrbegreppet? Ja inte är det de hemska konservativa krafter som hon någon mening tidigare utmålat som kulturhatare. Nej , de som pläderart för ett utvidgad och gränslöst litteraturbegrepp (som i sin gränslöshet rimligtvis även måste inbegripa kokböcker) är exakt de postmodernistiska falanger som Hallberg själv tillhör. Vilka på det sättet alltså försett de kommersiella aktörerna med argument för den successiva nedmontering av kvalitetsbegreppet som skett under de senaste decennierna.