Madeleine Grive fortsätter i Expressen debatten om kritikens försämrade villkor och om den seriösa kulturbevakningens kräftgång i svenska medier och dess därmed minskade samhällsinflytande. Man kan inte med bästa vilja i världen säga att hon ägnar sig åt någon mer djupgående analys av vilka faktorer som ligger bakom denna illavarslande utveckling, vilket gör att de åtgärder som hon föreslår framstår som rätt trubbiga. Att försämringar av arvoden och indragna tjänster bidrar till kritikens utarmning är naturligtvis en riktig iakttagelse. Samtidigt kan man inte blunda för att skeendet har varit betydligt mer komplext än att ett par mediechefer har bestämt sig för att det inte ligger inom ramen för en kommersiell strategi att satsa på seriös kulturbevakning eller att ta vara på kulturskribenternas opinionsbildande roll.
Madeleine Grive kan bara hosta upp namnet Göran Hägglund som exempel på någon som verkat fördärvligt på svenskt kulturliv, vilket säger en hel del om ytligheten i hennes analys. Själv kan jag inte undgå intrycket av att dessa ideliga påpekanden om hur bra det vore med höjda arvoden och högre anseende påminner misstänkt mycket om försök att frammana regn medelst regndans?
För att åtgärder ska bli verkningsfulla så måste en riktig diagnos ställas, och i detta fall borde man först och främst rikta ljuset mot hur kulturförrödelsen egentligen fått ett så starkt grepp om svenska medier.
I Dagens Nyheter har vi - bara som ett exempel - på sistone kunnat läsa den ena artikeln efter den andra om att dem som propagerar för värdet av klassisk kultur är liktydiga med nazister. Det kanske är en faktor att beakta? Ett annat exempel är den mig mycket närstående tidsktriften Axess. Vi satsar från och med det senaste numret på en utökad bevakning av utländsk facklitteratur inom humanistiska och samhällsvetenskapliga områden - vilket innebär en avsevärd ökning av frilansbudgeten. Det intressanta i sammanhanget är att detta är den mig veterligen enda offensiva satsningen som idag görs på seriös kvalitetsjournalistik av det slag som tidigare dominerade de stora dagstidningarnas kulturuppslag. Men den sker samtidigt - väl att märka - inom ramen för en verksamhet vars grundläggande kultursyn på det hela taget befinner sig på kollisionskurs mot den uppfattning om kultur som är den gängse i svensk offentlighet. Frågan är om det är en ren tillfällighet...