Hur man kan vara moderat och samtidigt förespråka den sorts åtgärder som ligger i förlängningen av genusteorin är mig en stor gåta. Svaret brukar vara något i stil med att man till exempel kan vara för kvoteringar av olika slag, därför att detta på sikt torde gynna ett mål där mannen och kvinnan kommer att kunna välja helt fritt: oberoede av de normer som nedärvts genom historien., oberoende av fördomar och mer eller mindre omedvetna förvänningar - hos en själv och andra.
I en sådan utopi tänker man sig att fördelningen män och kvinnor är 50-50, i princip överallt i samhället. Detta därför att man postulerar att det inte finns några avgörande biologiska skillnader mellan män och klvinnor.
Med den sortens resonemang är det emellertid svårt att förstå varför inte samma liberaler kan tala sig varma för kommunismen. I den kommunistiska utopin är ju individens frihet maximerad. För att nå den liberala utopin i kommunistisk tappning krävs bara en hård samhällelig styrning under en tid. Det är exakt samma grundhållning som genomsyrar genusteorin. Samhället måste gå in och styra människors liv så att man skall kunna uppnå en utopi av absolut frihet och maximalt självförverkligande.
Just med anledning av de uppenbara parallellerna mellan marxism och genusteori är det märkligt att se hur dagens liberaler inte upphör att flörta med genusteorin, nu senast Per Schlingmann, som än en gång talar sig varm för kvotering, nu till bolagsstyrelser:
”Om vi inte ser en fördubbling av andelen kvinnor i börsbolagsstyrelserna innan 2014 då utesluter vi inte att vi gör ändringar i vilka regler som reglerar bolagens sammansättningar.”
Kvotering?
”Ja, det är i princip det det handlar om.”
Claes Arvidsson skriver bra om detta på SvD:s ledarblogg.
Noterbart är att detta alltså sägs av per Schlingmann vid en tidpunkt, när folk på våra universitet äntligen har börjar vakna upp och fundera över vad detta med exempelvis genusmärkning av utbildningar egentligen innebär. SomTanja Bergkvist har påpekat på sin blogg, har nu remissyttrandena börjat strömma in vid Uppsala universitet, rörande genusmärkning av universitetsutbildningar, -institutioner och -personal. Av de hittills inkomna yttrandena framgår att man inom de flesta ämnen ställer sig påfallande skeptisk till genusmärkningen. Denna anses av många uppenbarligen vara en allt annat än självklar del i jämställdhetsarbetet.
När nu personalen på universiteten börjat böjat inse ett och annat om genusteorins grunder, kan man inte undgå att fundera över när detsamma skall ske med den moderata partiledningen.