I höstas fick Mona Sahlin kritik för att ha åkt till Mallorca och fira Micael Bindelfelds 50-årsdag. Hon borde, hette det, i stället ha stannat hemma och väntat in resultaten från kyrkovalet. Naturligtvis tillämpades det förnumstiga, överanvända uttrycket, "sände fel signaler". Nu sänder åter Sahlin fel signaler genom att visa upp sin dyra handväska på bild.
För varje liberal och fördomsfri person är det självklart att
Mona Sahlin - som alla andra - får köpa vad hon vill och resa vart hon
vill för sina egna pengar. Men återigen handlar det om vilket intryck som Sahlins konsumtion antas ge upphov till. Bedömningen tycks vara att eftersom de allra flesta av hennes väljare inte har råd med vad hon har råd med kommer de att känna att hon anser sig vara bättre än de är. Att hon lever ett liv som är så olikt deras och kan därför inte med trovärdighet göra anspråk på att representera dem och deras intressen.
Debatten om politiker ska representera väljarna eller vara representativa för väljarna - var som de allra flesta - är gammal som gatan. Jag är alldeles övertygad om att nästan alla s-väljare vet att Mona Sahlin tjänar mer än de gör och därför har annorlunda konsumtionsvaror. Statsvetare och politiska kolumnister som talar om Sahlins misstag och antyder politiska skadeverkningar är tycks utgå i från att svenska, och särskilt socialdemokratiska, väljare är småskurna och missunnsamma, helt styrda av Jante. Men det är de som sänder fel signaler genom att dra slutsatser utifrån anektdoter, känslor och gissningar.
Jag delar inte Mona Sahlins politiska värderingar. Det beror på de idéer och förslag som hon representerar, ingenting annat. Hon är en seriös politiker som förtjänar att bemötas med respekt. Kritiken som nu riktas mot henne är både ouppplyst och fördomsfull.