Per Landin skriver bra i dagens DN om den kritik mot modernismen som formulerades i senaste numret av Axess och som också var ett bärande inslag i sommarens Figurationer-debatt.
Själv kan jag inte undgå att fundera över varför denna debatt bara fortsätter och fortsätter - i synnerhet som den av ett nästan helt samstämmigt konstetablissemang har förklarats vara helt medningslös, nu senast av Anders Olofsson på samtidskonstsajten Konsten. Där skriver han i sin sammanfattning av konståret 2009: "Årets pseudohändelse: En halvdan utställning med norskt figurativt måleri på Edsviks konsthall gav upphov till en rötmånadsdebatt på kultursidorna (och ännu fler bloggar) om samtidskonstens relation till lika fluffiga som förrädiska begrepp som skönhet, äkthet och sanning. I ett land där konstdebatterna tyckts ha arkiverats på obestämd framtid kanske man skall vara glad för att det hettar till, men visst fanns det väl väsentligare saker att diskutera?"
Jo visst finns det "väsentligare saker att diskutera". Det mest "väsentliga" är sannolikt enligt Olofsson "saker", där de som diskuterar är fullkomligt överens om de grundläggande premisserna. Det brukar nämligen vara det som utmärker "väsentliga diskussioner", enligt personer som Olofsson. Det är därför som Olofsson har initierat så många "väsentliga" debatter genom årens lopp.
Nåväl: ett svar på frågan om vad som gör att denna debatt uppenbarligen ter sig väsentlig för en mängd andra skribenter än Olofsson, är nog att den helt enkelt fungerar som ett ideologiskt slagfält för en större debatt - vilken förvisso säkerligen av Olofsson, Clemens Poellinger, Nils Forberg, Sinziana Ravini och så vidare även den uppfattas som oväsentlig, nämligen en debatt om vari estetiskt värde egentligen består och i vilken mån som dagens kriterier för estetiskt värde är relevanta eller om de är på väg att ha spelat ut sin roll.
Och med estetiskt värde avses nu inte bara den samtidsbildkonst som visas på Stockholms gallerier, utan där inbegrips skönlitteratur, arkitektur, musik, offentlig utsmyckning, design, dramatik och så vidare. Vad det handlar om är alltså själva grunden för hur vi värderar kultur i samtiden. Om det kan man tycka att det är väsentligt eller oväsentligt att detta diskuteras utifrån ett kritiskt polemiskt perspektiv.
Värt att beakta i sammanhanget är dock att det här inte handlar om en diskussion som i övriga Europa är frånvarande. Som påpekats tidigare så har ämnet aktualiserats i såväl Norge som Danmark, av bland andra Frederik Stjernfelt och Sören Ulrik Thomsen, i Frankrike av bland andra Tzvetan Todorov och Marc Fumaroli, i USA av exempelvis Alexander Nehamas och Camille Paglia, i England av bland andra Roger Scruton, James Macmillan, Nick Cohen och många, många andra.
Själv deltog jag i fredags i ett samtal om detta, som skall tryckas i nästa nummer av tidskriften Konstnären, med bland andra Natalia Kazmierska och Marina Schiptjenko. Därtill är jag sysselsatt med redigering av en antologi i ämnet. Så diskussionen lär väl puttra på åtminstione ett litet tag till. Till vissa skribenters förfäran.