Ulrika Stahre menar på Aftonbladets blogg att klotter, graffitti och tags bör ses som "en kritik mot den ideologi som säger att bara vissa människor och företag får ta det offentliga rummet i anspråk".
Själv tycker Stahre att NUG:s nedsprayade tunnebandevagn är ett "estetiskt kraftfullt verk", och därför inte bör ses som ett lagbrott. Stahre förtydligar sin ståndpunkt: "om ett konstverk blir bra, var det värt att bryta mot lagen". Och just NUG:s verk har blivit bra därför att det, enligt Stahre, "bygger på en kritik mot den ideologi som säger att bara vissa människor och företag får ta det offentliga rummet i anspråk".
Är det bara jag som kan skönja en inkonsekvens i detta resonemang? Vem ska egentligen, enligt Stahre, få klottra och vem ska bedöma vilka klottrare som ska gå fria? En möjlighet är att det helt enkelt är det den starkes rätt som ska gälla. Den som vågar och har möjlighet att klottra ner exempelvis tunnelbanevagnar ska också ha rätt att göra detta? Om nazister till exempel klottrar ner en tunnebanevagn med hakkors så ska detta tolereras emedan vem som helst bör ha rätt att klottra ner tunnelbanevagnar? Möjligtvis är det Stahres åsikt. Hon tycks ju vända sig mot åsikten att "bara vissa människor och företag får ta det offentliga rummet i anspråk".
Alternativet är att Stahre hyser åsikten att det är estetiskt "kraftfulla verk" snarare än fysiskt "kraftfulla verk" som bör undantags från lagen. Men är det´så att blott estetiskt kraftfulla verk bör undantas från lagen, innebär ju detta att även Stahre omfattar "en ideologi som säger att bara vissa människor och företag får ta det offentliga rummet i anspråk. " Eller?
Som det brukar heta: Tacksam för svar!
Clemens Poellinger intar å sin sida en mer moderat hållning tll NUG i denna rätt underhållande SVT-debatt,där han driver åsikten att alla som inte delar hans egen konstsmak hyser "kulturhat".