MarieLouise Samulesson skrev mycket bra om kvotering, identitetspolitik och genusmärkning i gårdagens Expressen: "Varför denna besatthet av att kvotera kvinnor till bolagsstyrelser? Om argumentet är att det är dåligt med alltför enkönade miljöer, varför inte samma upptagenhet av att kvotera manlig förskolepersonal? Med tanke på att förskolor är en del av offentlig sektor och därmed rimligare att utsätta för politisk styrning. (...) Identitetspolitik, könsrelaterad och annan, riskerar att skada tilltron till de andra, om endast den vi kan spegla oss i förutsätts kunna representera våra intressen. Så kan det förstås vara, men den generaliserande identitetspolitiken är ett högt spel med inlevelseförmåga och solidaritet med det eller dem som inte ser ut som vi."
Idag är dock ordningen återställd på samma kultursida, där Natalia Kazmierska varnar för att uppståndelsen kring Kapten Klänning riskerar att "felfria, genomschyssta män", som tycker om att baka surdegsbröd, riskerar att kontamineras av anklagelserna mot den före detta polischefen med genusteorier som specialitet.
Vari sambandet mellan genomschysta män och genusteorier består, utreds dock inte närmare. Det gör det dock däremot på samma tidnings ledarsida . Där instämmer Ann-Charlotte Marteus i Kazmierskas analys och förtydligar:"En man som kallar sig feminist har moralisk resning. Det är stort att inse att det egna könet förtrycker det andra och att vilja ändra på det. Det är beundransvärt att se bortom det snäva egenintresset och särskilt beundransvärt av en man att solidarisera sig med kvinnor. Den klassiska manligheten bygger ju på att män noga aktar sig för tjejbaciller och med livet som insats undviker att uppträda frökenaktigt. De män som lever helt jämställt är troligen ovanligt karaktärsfasta i allt de gör."
Ann-Charlotte Marteus har uppenbarligen inget till övers för intellektuell analys, för att se vilka som blir konsekvenserna av vissa ideéer och ideologier, att väga för och nackdelar mellan olika åsikter och tanketraditioner. För henne handlar det rätt och slätt om att dela in mänskligheten i goda och onda människor. I det påminner hon inte så litet om forna tiders prästerskap som på ett alltid alltid rättrådigt och handfast sätt varnade obygdens obildade populas för ett ondsint och elakt beteende - allt i enighet med en fullkomligt manikeisk världsbild där mänskligheten kan delas in i å ena sidan goda och moraliskt högtstående och å andra sidan elaka och obegåvat egocentriska människor.