Jag ser att Magnus Eriksson får medhåll av den alltid lika debattlystne Aftonbladetskribenten Torsten Kälvemark, som aldrig tycks ledsna över att påpeka vilka miserabla skribenter som Axess använder sig av. Häromveckan raljerade han över mina ord i ledaren i förra numret av Axess, där jag beskrev Christopher Hitchens som en av "den internationella offentlighetens fixstjärnor". Det jag skrev var följande:
"Via nätet har vi likaledes möjlighet att hålla oss konstant uppdaterade med internationella medier, vilket gör att man kan få perspektiv på den svenska medievärld där flera av den internationella intellektuella offentlighetens fixstjärnor, till exempel Samuel Huntington, Ayaan Hirsi Ali och Christopher Hitchens, beskrivs som idémässiga dvärgar, vilka på intet sätt klarar av jämförelser med den svenska off entlighetens proff styckande giganter som Dan Jönsson, Lena Sundström och Per Wirtén."
På det replikerar Kälvemark: "My God, när blev Hitchens en fixstjärna", varpå Kälvemark fäster uppmärksamheten på några nedlåtande ord som den excentriske men skarptungade brittiske parlamentarikern George Galloway, skall ha yttrat om Hitchens som a ”drink-soaked former Trotskyist popinjay”.
Nu är det dessvärre inte jag som bär ansvaret för att Christopher Hitchens är en av de högst avlönade skribenterna i amerikanska prestigemagasin. Det är snarare deras redaktörer som Torsten Kälvemark bör uppvakta med sina påpekanden om att Christopher Hitchens inte håller måttet och att man med fördel kan ersätta honom med svenska stjärnskott som Lena Sundström och Dan Jönsson. En kanske inte helt dum prioritering i dessa besparings och nedläggningstider?
Nåväl: i ett nytt blogginlägg är det så Scruton som utsätts för Kälvemarks kritiska blick. Denne är, liksom Hitchens och Theodor Dalrymple inget att hänga i julgranen. Betydligt bättre och mer intressanta skribenter finns. Där håller alltså Kälvemark med Magnus Eriksson. Och egentligen håller jag själv med: det finns förstås många intressanta internationella filosofer och skribenter med konservativa agendor som det finns anledning att lyssna till. Det märkliga i sammanhanget är att Kälvemark lika lite som Magnus Erksson nämner några alternativa skribenter. Om man nu inte ska se Fjodor Dostojevskij som ett presumtiv skribent i Axess. Som framgår av en kommentar i ett tidigare blogginlägg så finns det dock forum där Dostojevsjkis storhet som konservativ tänkare utreds, exempelvis den radikalkonservativa sajten motpol.se. För dem som finner Axess konservism lite för mjuk i kanten kan kanske ett besök där vara att rekommendera.
I Kälvemarks fall vore det annars spännande att någon gång se hans kritiska blick riktas inte blott mot Axess-medarbetare utan kanske någon gång även mot de kanske inte alltid så starkt lysande stjärnorna på hans hans egen kultursida. Det lär kunna bli en riktig intressant intellektuell holmgång. Det är vi många som ser fram emot!